Berättad av så många men aldrig av henne själv. Men nu pratar Anna Ardin för alla som vill lyssna, om vad som egentligen hände då för tio år sedan mellan henne och Julian Assange.
Assange, yttrandefrihetskämpen, som på kort förvandlades från upphöjd som en gud till att utgöra en sorglig figur som gjorde allt för att slippa stå till svars för sexuella övergrepp.
Anna Ardin som GT:s läsare känner från bland annat sidan här intill där hon varit vikarierande ledarskribent.
Eftersom anmälningarna aldrig prövats rättsligt kan ingen beskriva handlingarna som brottsliga. Men, värt att minnas, inte heller avfärdas, eftersom de aldrig prövats juridiskt.
Anna Ardin beskriver en händelse som faller utanför alla normer och föreställningar vi har om vad ett sexuellt övergrepp är. Hur ser en våldtäktsman ut? Hur beter sig en person som varit utsatt för ett övergrepp? Var går gränsen?
Två personer, starka företrädare för tydliga åsikter om rätt och sanning, hur kunde de hamna där?
Historien som berättas är inte vacker men liknande upplevelser finns hos många i landets vuxna befolkning. Något som visade sig i kampanjen "Prata om det".
Det var författaren Johanna Koljonen och sedermera också journalisten Sofia Mirjamsdotter som initierade det hela genom att uppmana folk att berätta om liknande upplevelser för att ge stöd åt de två kvinnor som stod som målsägare i fallet med Assange.
Vid sidan om det rent rättsliga perspektivet så är det viktigt att studera det drev mot Anna Ardin som pågått under hela denna tid. Hennes namn läckte snabbt ut och även om inga traditionella medier publicerat hennes namn förekom det överallt i andra fora på nätet. Ett drev så fyllt av hat och så galna konspirationsteorier att det är helt obegripligt att det drevs av samma människor som hyllade Assange för hans kamp för sanningen.
Att med vetskap om att det sannolikt tar fart igen, ändå berätta sin historia, vittnar om ett mod och en övertygelse om att vilja göra skillnad som imponerar stort.
I de hätska debatterna finns också starka inslag av härskartekniker. Om kvinnan dröjer med att anmäla anklagas hon för efterkonstruktioner, anmäler hon direkt får hon själv löpa gatlopp som om det var hon som var förövare och inte brottsoffer.
Ett makalöst uttalande på Twitter från förre generalsekretaren för Advokatsamfundet, Anne Ramberg, har fått mycket uppmärksamhet av naturliga skäl. Efter att ha sett Anna Ardin berätta hos Carina Bergfeldt i SVT i fredags beskrev Ramberg Anna Ardin som ”den förorättade damen” och ”Att nu skriva bok och göra karriär på vad som beskrivs som övergrepp framstår som tveksamt”.
Men det visar också hur hårt normerna sitter i hela samhällskroppen när det handlar om kvinnor, sexualitet, mäns rätt att ta för sig och kvinnors skyldighet att göra hela alfabetet om de gått med på göra A.
Med tanke på detta är Anna Ardins vittnesmål ett mycket modigt och viktigt budskap och en påminnelse om hur långt vi har kvar innan kvinnors kroppar slutar vara allmängods.