Mats Ahlby har bidragit till att bevara och levandegöra vårt kulturarv kanske mer än någon annan. Hans filmer är både egenproducerade och fina restaureringar av gamla filmer. Han har prisats för sitt arbete tidigare, Gotlands Bildningsförbund utsåg honom till årets folkbildare 2012.
Bland annat redigerar och ljudsätter Mats Ahlby Gunnar Olssons gotlandsfilmer i samverkan med Gotlands Hembygdsförbund, Gutamålsgillet, Arkivcentrum Gotland och Almedalsbiblioteket. Gunnar Olssons, Ardre senare Väskinde, filmproduktion skildrade gotländsk natur, kultur och gotländskt arbetsliv. Gunnar Olsson fick dåvarande kommunens kulturpris 1978.
Ett fint sätt att fira årets kulturpristagare vore att samla hans verk och göra dem tillgängliga digitalt. Kan tänka mig att det vore ett uppskattat inslag i vardagen på våra äldreboenden. Och nu när många sitter ensamma hemma under pandemin vore det säkerligen nyttjat av många fler.
Jag skrev för inte så länge sedan om vikten av att bevara och levandegöra vårt kulturarv i samband med premiären av filmen "Sammetskostymen", en filmatisering av en av Anna Kajsa Hallgards noveller. Det här är något som de flesta av oss uppskattar mer och mer med stigande ålder.
Så vi är stort tack skyldiga till Gunnar Olsson, David Ahlqvist, Anna Kajsa Hallgard och alla andra som genom sina skildringar av sin tid bevarat ovärderliga skatter till oss.
Frågan är då: vem bevarar vår nutid för dom som kommer efter oss? Allt det som går nyhetsflödet förbi, det som bara pågår. Livet.
REPLIK
Jörgen Benzler (V) (se replik nedan) menar att det är upphandlingar som gjort att kvaliteten i äldreomsorgen blivit sämre.
Det jag saknar är fakta som stärker den tesen. Jag håller fast vid att mycket av kritiken i grunden bottnar i en ovilja att privata aktörer finns med i vår välfärd. Man är övertygad om att det bakom de privata enbart finns en drivkraft: att tjäna pengar.
Logiken spricker redan där. Om det var så lukrativt att bedriva äldreomsorg skulle det ju vara en lika bra affär för regionerna. Om kvaliteten på verksamheten vore så dålig som många beskriver skulle företagen inte få fler uppdrag och sannolikt bli av med dem de redan har.
Det är alltid några diffusa "jättebolag" man är rädd för, istället för att se vad de företag vi faktiskt har på plats bidrar med. Eller förklara hur deras närvaro kan göra regionens verksamhet sämre.
Vi kunde se ganska snabbt efter pandemins inträde i vår vardag, att äldreomsorgen inte var beredd eller rustad för ett sådant slag. Verksamheten och yrkeskåren har inte värderats, vare sig med resurser eller lön, på många, många år.
Kraven och resurserna sätts av politikerna och de gäller lika för privata och offentliga. Hur kommer vi tillrätta med de generella problemen om vi kör ut de privata aktörerna?
Ett av Socialdemokraternas främsta argument att inte lägga ut Pjäsen på ny upphandling var att man ville att regionen skulle lära av de erfarenheter som gjorts med stor framgång under åren med Attendo.
Sen behöver det understrykas med stora röda streck: den offentligt drivna äldreomsorgen är fantastisk. Även där jobbar människor med stor omsorg om de gamla och med en viktig kompetens som behöver värnas. Att försvara privata aktörer är inte detsamma som att tycka att regionens boenden är dåliga.
Det är mångfalden som är bra. Och här finns två relevanta saker att kritisera: varför regionen inte ens är med i upphandlingen med ett eget anbud. Och att om boendena tas över av privat aktör så minskar mångfalden och valfriheten då alla boenden söderut blir privata.