Lite krasst sammanfattat.
Hon har fått sällskap nu. Av LAS-trollet.
I en insändare i Gotlands Allehanda den 4 augusti berättar företrädare för Företagarna en saga om "LAS-trollet och de tre anställda Bruse". Sagan är menad att skildra Företagarnas kritik mot parternas uppgörelse om arbetsrätten som presenterades i början av sommaren.
Jag läste insändaren/sagan med stigande förvåning och tänkte att detta måste ju nån facklig företrädare reagera på.
Men jag har inte sett en enda reaktion i offentligheten.
Sagan som Företagarna berättar slår CUF i att vara nedlåtande och fördomsfull mot anställda med många år i yrket. Man berättar om tre nyanställda i ett företag, de heter alla Bruse: "Alla Bruse var drivna och hade många idéer men de som varit längre på arbetsplatsen var snabba med att stoppa dessa för att inte själva se dåliga ut. Dagen då den första Bruse fick besked om varsel kom fortare än någon av dem annat."
Men vänta nu lite. Det saknas en roll i sagan. Var är arbetsgivaren? Det är ju denne som bestämmer både vilka som ska anställas och vilka kompetenser man kräver av desamma.
Syftet är förstås att stärka bilden av att det är de anställda och facket som bestämmer på arbetsplatserna och att arbetsgivaren står maktlös och bara kan se på medan "Britt-Marie, 45" obstruerar verksamheten genom att maska och förhindra kollegor som vill jobba. Det är därför, menar de, som anställningstryggheten måste minska.
Jag skulle vilja se den arbetsplats där en anställd har mandat eller ens möjlighet att stoppa idéer som skulle stärka företaget. Detta bestäms av ledningen, ingen annan. Jag skulle också vilja se en arbetsplats där en anställd ens skulle tänka tanken.
Om man har anställda som obstruerar och hindrar andra medarbetare från att utföra sitt arbete på bästa sätt så finns det andra verktyg för att blir av med dessa problem. I slutet kan det handla om avsked för att man helt enkelt bryter mot de krav och regler som är knutna till ens anställning.
Men vill man ha uppsägning som första alternativ blir det så klart krångligare.
En saga ska inte tolkas bokstavligt utan utgöra en illustration till ett budskap. Men bilden blir för mig tydlig hur man tycker att maktbalansen på ett företag borde se ut.
Förändringarna i de nya förslagen som arbetsmarknadens parter kommit överens om handlar om större frihet vid uppsägningar för att kunna behålla den kompetens man vill ha. Men de innehåller också ett formulerat och tydligt ansvar för arbetsgivaren att se till att behövlig kompetens upprätthålls efterhand som behoven eller kraven förändras.
Detta ansvar har arbetsgivaren redan i dag men inte så uttalat.
Den svenska modellen där parterna förhandlar om villkoren på arbetsmarknaden värnas av de flesta. Utan gemensamma spelregler skulle risken för konflikter som strejker öka drastiskt eftersom det då skulle vara anställdas enda sätt att kräva inflytande.
För att den svenska modellen ska fungera behöver vi ha en maktbalans som är någorlunda jämn. Det vinner alla på.