Solbergabadets behov av renovering har varit aktuellt i den gotländska samhällsdebatten så länge jag jobbat som journalist på ön och längre än så. Det vill säga sisådär en 30 år.
Att frågan ännu inte är löst beror inte bara på att det är en väldigt stor investering, beslutsvåndan och rädslan att ta fel beslut har präglat all handläggning av frågan.
Solbergabadet invigdes 1961 och genomgick en omfattande renovering 1999-2000. Det som är badets nackdel, dess ålder, är också en stor del av dess charm, mycket av den ursprungliga prägeln finns kvar. De vore onekligen mycket tråkigt om badet försvann. Det duger inte till dagens behov men kanske kan det räddas en tid för mer vardagsbadande?
Det nya badhuset planerades alltså till Visborgsområdet, vid Ica Maxi arena. Nu visar närmare markundersökningar att just detta område inte passar sig för ett badhus. Det skulle innebära risker för grundvattnet vilket ju självklart gör platsen omöjlig.
Det finns dock en annan idrottslig verksamhet att ansluta till: ishallen vid Rävhagen. Här kan ju också samverkan vara gynnsam av andra än geografiska skäl, som uppvärmning till exempel.
När nu nya undersökningar av alternativa platser ska tas fram till höstens budgetavstämning får man ju också hoppas att dessa utredningar görs med större noggrannhet än tidigare. Det är orimligt att grundläggande förutsättningar visar sig olämpliga först när själva bygget ska börja planeras.
När vi är inne på lämpliga och olämpliga lokaliseringar. Det har visat sig att lasarettets restaurang inte är lämplig som tillagningskök i regionens nya samordnade måltidsorganisation.
Även här en grundläggande förutsättning som inte prövats tillräckligt i en utredning. Men det finns, i mina ögon, ett färdigt alternativ. Restaurang Visborg, före detta militärrestaurangen, är dimensionerad för många portioner mat per dag. Här är infrastrukturen också bättre vilket gör att transporterna fungerar smidigare än att snirkla sig ner till lasarettet.
Ett av problemen med detta alternativ är att regionen inte äger fastigheten. Men den står tom och har så gjort sedan restaurangen gick i konkurs och potentiella hyresgäster verkar inte stå på kö. Här skulle en privat fastighetsägare kunna vara en del av lösningen genom en bra överenskommelse med resurshushållning i fokus.