Nedan kan ni läsa Joakim Bromans analys av läget i partiet på riksplanet. En analys jag delar i mångt och mycket.
Socialdemokraterna på Gotland har producerat en rad filmer inför Första maj.
Riktigt snygga och välgjorda filmer ska sägas.
De tar upp olika politiska frågor. Bland annat jämställdhet och sjukförsäkringen. Extra plus går till att det är en man som pratar om jämställdhet, förutsatt att det är en fråga han faktiskt driver och inte bara agerar som i filmen.
Man vill lyfta frågor som kvinnors lägre löner och villkor i filmen. I verkligheten gör man sig till talesperson för en grupp kvinnor man inte ens pratat med. Man utmålar dem som kuvade och tvingade att jobba under dåliga förhållanden utan att fråga dem om deras egna upplevelser.
Dessa kvinnor företräds av samma fackliga företrädare som marscherar under de röda fanorna och som inte har några exempel på eländiga villkor. Det är teori och ideologi som ska råda och då glömmer man detaljer som att man osynliggör samma kvinnor som man anser sig värna.
En annan film handlar om hur Alliansregeringen förstörde sjukförsäkringen och att den nu ska lagas.... Jag räknar på fingrarna: 1, 2, 3....8 år har Socialdemokraterna lett den svenska regeringen. Först inför ett avgörande valår kom denna fråga upp på agendan.
Landsbygden har fått en egen film och där lovar man att jobba för sånt som redan är genomfört under innevarande mandatperiod: att inte lägga ner skolor på landsbygden, att utöka kollektivtrafiken och stå bakom dubbel markanvisning för bostäder.
Målgrupp för filmerna är nog de egna sympatisörerna. Första maj är en dag där arbetarrörelsen vänder sig inåt, för att stärka och peppa de egna leden, mer än att försöka locka nya sympatisörer.
För det är ju inte arbetarrörelsen som marscherar under de röda fanorna. Skulle dagen vara ägnad åt medborgarna som tillhör "arbetarförbunden" inom LO skulle framför allt Sverigedemokraterna också gå med under sina blåsippsflaggor.
Det finns många mångåriga och stolta traditioner som man undrar om de kommer att överleva pausen under pandemin. Almedalsveckan är en, Första Maj en annan. Det har glesnat mer och mer i leden under de senaste åren och det finns ju en gräns när den tänkta stolta manifestationen istället blir en lite generande uppvisning av något annat.
Just Första maj symboliserar att tiden går och tider ändras. Självklart ska de röda partierna ha sin dag, det är fint och stärkande att ordna festliga och traditionsenliga manifestationer.
Om någon dag skulle vara frivillig att vara ledig på så är det Första maj. De som vill vara lediga då får vara det, men i övrigt rullar samhället på som vanligt och vi andra får en ledig dag att ta ut annan valfri dag på året.
Jag brukar vid den här tiden skriva om att jag är lite avundsjuk på de röda partiernas dag. Jag gillar traditioner och pampiga manifestationer där man enas kring det man tror på. Så jag hoppas verkligen inte att traditionen försvinner.
Däremot behöver inte alla vi andra kollektivanslutas till firandet.