Att avgå ett år före val har historiskt betraktats som ogenomtänkt. Men i dagens politiska landskap med medier som rapporterar i realtid om allt som händer, så är ett år lång tid. Ändå hade nog få räknat med att just Socialdemokraterna skulle byta partiledare nu.
Jag tycker det är ett klokt beslut av Stefan Löfven. Av flera skäl. Dels för att hinna etablera en ny partiledare och statsministerkandidat inför valet, dels för att komma bort från alla spekulationer om när han ska avgå. Dessa förklaringar gav Löfven själv under gårdagen.
Men beslutet påverkar inte bara Socialdemokraterna och deras strategi inför valet. Det sätter också nytt fokus kring den "budgetutmaning" som regeringen står inför ungefär samtidigt med partiledarbytet.
Nya positioner kan intas och de gamla blir svårare att hålla fast vid för andra partier. Robert Sundberg skrev på Gotlands Folkblad i lördags om praxis för riksdagens beslutsgång för budgeten och menade att det är dumt och oansvarigt att frångå praxis när SD gör det medan V och C är oansvariga om de håller fast vid praxis och lägger ner sina röster när deras egna budgetförslag har fallit istället för att rösta på regeringens budget.
Socialdemokraternas kongress är 3-4 november. Där ska en ny partiledare väljas. Därefter ber Stefan Löfven att bli entledigad som statsminister. Budgeten behandlades i riksdagen den 20 november förra året. Det blir alltså talmansrundor mitt i budgetarbetet och inte läge för taktiska röstningar för att sätta sina politiska motståndare på pottan. Möjligheten finns att det är man själv som kommer att få ta ansvaret. Att då tvingas erkänna att man inte vill eller kan gör ju att ens agerande avslöjas som enbart taktiskt i "give them hell"-anda.
Vem tar då över?
De flesta lägger sina gissningar på Magdalena Andersson. Det vore både logiskt och rättvist. Hon har varit Stefan Löfvens ersättare som talare i Almedalen och förra veckan fanns hon vid hans sida i en omtalad intervju i Dagens Nyheter där de talade om andra partiers ansvar för att rösta fram regeringens budget.
Innan de senaste årets kriser och politiskt spel hade läget varit klart. En ny partiledare för det sittande maktpartiet släpps fram liksom deras budget. Det vill säga om det saknades ett realistiskt alternativ. Hade det funnits majoritet för en annan budget, som efter valet 2014, så skulle en sådan sannolikt ha lagts fram.
Så det är upplagt för fortsatt politiskt stök i Sverige. Det som talar för att det finns en öppning för en övergångsregering som får förvalta landet fram till valet är att samtliga partier behöver ägna all kraft åt att planera och genomföra en mycket viktig valrörelse.
För Socialdemokraterna krävs dock mer än en ny partiledare. Den egna politiken behöver vässas så partiet får ett självberättigande, mer än att driva igenom andra partiers politik.
Fortsättning följer.