Det vore förödande att göra som den rödgröna majoriteten gjorde sist. Pusta ut och vända blad som om ingenting hänt.
För lika lite som förslaget med nedläggningar av en rad skolor på landsbygden skulle ha löst de problem som utredningen tar sin utgångspunkt i, lika lite har samma problem försvunnit för att man tagit ett beslut.
Snarare tvärtom. I nedläggningsförslaget skulle en sak "lösas", nämligen det uppbyggda renoveringsbehovet och kraven på att lösa lokaler för sånt som slöjd och elevhälsa som man skulle slippa åtgärda. Å andra sidan skulle en stor nedläggning kräva stora utbyggnader av övriga skolor så kostnaden i slutändan skulle kanske inte skilja jättemycket vad gäller investeringar.
Nästa vecka sammanträder barn- och utbildningsnämnden och i underlaget till sammanträdet finns inget tvivel om att förvaltningen nu lägger stor press på politiken att hitta de lösningar som tjänstemännen inte hittade under sin utredningsperiod.
Lösningar på att säkerställa kompetens och likvärdighet mellan öns skolor.
"Konstateras kan att de utmaningar som Region Gotlands förskolor och grundskolor står inför kommer att ställa stora krav på ledarskapet" skriver man bland annat. Det gäller såväl skolans ledarskap som det politiska.
Men inte bara politikerna behöver upprätthålla fokus på gotländsk skola i ett längre perspektiv. Även de som är direkt berörda och vill ha en skola i närheten, behöver behålla det engagemang som skapades inför beslutet i höstas.
Det fria skolvalet finns och ingen kan tvinga nån att välja en skola nära för att det passar bättre in för andra. Men man kan skapa ett engagemang som skapar positivitet som kan bidra till att vända den negativa trenden med att många väljer bort skolan som ligger närmast av logistiska skäl.
En grundläggande faktor till att det blir konflikt mellan en optimal organisation för skolan och en dito för bygden, är att skolorna en gång byggdes i en tid när de flesta befann sig i närområdet. Man jobbade på gårdarna eller på andra ställen men nära hemmet.
I dag reser många till Visby eller annan tätort för att jobba. Det ska nog mycket till för att en barnfamilj av landsbygdspolitiska skäl ska välja att ha sina barn i en skola som ligger på tvärs med familjens övriga rörelsemönster, framför allt kanske på fritiden.
Om man först ska åka en mil åt ena hållet för att lämna barn i skola, sen vända och köra sex mil tillbaka åt andra hållet så är det naturligt att man överväger en skola som ligger mer längs med vägen.
Man kan utgå från ett önskescenario och från att alla tänker i ett större perspektiv än de egna behoven, men det brukar vara bättre att utgå från ett mer realistiskt scenario även om det krånglar till ens målbild.
Det som är bra och som underlättar den fortsatta hanteringen är den breda politiska enighet som nu står bakom dagens skolorganisation och att den ska värnas. Utrymmet för politiska strider är därmed litet.