Man kan tycka att man inte kan få för mycket fakta och information om hur det står till med saker och ting.
Men då och då propagerar debattörer och politiker för att vissa undersökningar inte ska ägnas någon större uppmärksamhet. Det brukar sammanfalla med hur resultaten passar ihop med det egna budskapet eller politiken.
Svenskt Näringslivs rankning av företagsklimatet i landet har nått en status som få andra undersökningar. Det är ett fenomen i sig hur det kunde bli så men det som gör den intressant är att den genomförts länge och med samma metod så att man kan studera trender och utveckling.
Undersökningen redovisas i två delar. Så här års redovisas enkätsvaren och i höst får vi veta hur vår kommun rankas mot de andra 289.
Av årets enkätsvar kan man utläsa att frågan om företagsklimatet når sin högsta höjd på 10 år. Den som är intresserad att studera det historiskt kan se på diagrammet här intill och göra sina egna analyser av vad som hände när det blir stora toppar och dalar.
Kritikerna till undersökningen brukar hävda att den ska avfärdas då den handlar om subjektiva bedömningar, inte fakta, och att de flesta inte ens haft nån kontakt med kommunen. Det stämmer inte i år heller. En majoritet har haft kontakt med myndigheten på något vis och de allra flesta gällande tillståndshantering av olika slag.
Gotland sticker också ut jämfört med övriga landet för att vi här har mycket mer av myndighetskontakter, vilket hör ihop med att vi har ett näringsliv som är hårt reglerat med olika tillstånds- och tillsynsregler. Lantbruk, livsmedel och restauranger.
Det finns också en fråga om upphandlingar och om man anser att kommunen konkurrerar med det privata näringslivet.
För Gotland ses här en klar förbättring från förra året som präglades av debatten kring upphandlingen av kollektivtrafik och skolskjuts.
Vad gäller upphandlingar så har ju vissa partier väldigt starka åsikter om vinster i välfärden när det gäller vård- och omsorgsföretag. Andra branscher talas det aldrig om när det gäller skattepengarna, trots att det handlar om mycket större summor.
Tekniska nämnden beslutade nyligen om att lägga ut golvarbeten, dykeri och smide, upphandlingar värda över 100 miljoner kronor.
Inte ett ord i protest om skattepengar som går till vinster.
I tidningen Dagens Samhälle rapporterades nyligen att fyra stora bolag inom bygg och it tillsammans fakturerar drygt 53 miljarder till offentlig sektor i landet. Det är mer än de andra tio företagen tillsammans, bland dem vård- och omsorgsjättarna Capio och Attendo.
Den som vill studera detta fenomen i ett könsperspektiv kanske hittar ett mönster?