Men visst måste det kännas omöjligt att göra rätt ibland för till exempel Region Gotland.
Upphandlingen av särskilt boende i Hemse har kritiserats i hårda ordalag med farhågor att kvaliteten ska bli sämre.
När ambulansverksamheten ska upphandlas och där uttalade höjningar av kvaliteten ingår i uppdraget, då hotar anställda med att stämma regionen för att bryta mot lagen.
Som politiker blir man också ständigt bedömd, inte minst av sina politiska motståndare. Den senaste tiden har det talats mycket om "oheliga allianser" och att "rakryggat stå upp för sin politik". Aldrig förr har man sett högerpolitiker hylla Vänsterpartiet i så varma ordalag som nu, just för att partiet står för sina löften. Och kanske något lite också för att det banade vägen för dem att tillsammans fälla regeringen.
När partierna bakom Januariavtalet stod fast vid det handslag man tagit efter långa och svåra förhandlingar, då kallades det "mygel" och odemokratiskt.
Av riksdagens åtta partier är det bara ett parti som det ställs krav på att "välja sida", ändra sig och anpassa sig så att något av de nya blocken kan bilda regering. När partiet, ja, jag pratar om Centerpartiet, hittar förslag på lösningar och nya sätt att komma framåt, då anklagas samma parti för att vända kappan efter vinden. Alla andra sitter kvar på sina händer.
Ja, det är inte lätt. Det ska det inte heller vara men ibland står den här taktiken mig upp i halsen.
Ett annat återkommande påstående är att vissa partier inte ingår i samarbeten med Sverigedemokraterna för att mobba ut partiet och att SD genom nåt magiskt trick ska förtvina och dö om ingen vill samarbeta med dem. Och "den taktiken har ju inte fungerat särskilt bra, partiet fortsätter att växa" har man konstaterat.
Fast.
Man väljer inte samarbetspartners utifrån hur ett samarbete skulle påverka andra partiers tillväxt. Man väljer att samarbeta med partier som man delar värderingar och åsikter med. För att få igenom sin politik. Och: man väljer att inte samarbeta med partier som har värderingar som strider mot allt man själv står för.
Eller ja, de flesta partier gör inte det.
Lika gärna som man kräver av Januaripartierna att de skulle nöja sig med 72 punkter skulle man kunna kräva av Vänsterpartiet att nöja sig med att få ett av sina var för sig ultimativa krav uppfyllda.
Lika väl som att Centerpartiet ska välja sida kan samma krav ställas på alla andra partier som låst in sig i sina boxar.
KD och M skulle ha kunnat strunta i att rösta bort ett politiskt förslag de står bakom.
Det hade onekligen varit smidigare om 2021 hade varit ett ordinarie valår. Det är svårt att tro att någon låter allt gå till extra val, samtidigt förstår man inte hur låsningarna ska lösas på annat vis.
Men nu tar vi helg.
Glad midsommar!