Många lärare på Gotland är arga.
Jag förstår dem. Att få fin natur och havet som faktorer för att lönen kanske inte är så himla bra, är minst sagt provocerande.
Lärarna på Gotland har tillsammans med Västebotten lägst löner i landet. Högst lön har lärare i Stockholm.
Självklart ska inte de geografiska förutsättningarna ha nånting att göra med lönesättningen av en av våra viktigaste yrkesgrupper. Ja, inte för någon yrkesgrupp över huvud taget förresten.
Enligt denna metod värderas det gotländska landskapet till 5 000 kronor i månaden, jämför med Stockholms. Så mycket skiljer det i genomsnitt per månad mellan lärarna på dessa orter.
"Rätta prov med havet som granne?" frågar sig regionen i en reklamkampanj för att locka hit lärare. Alla fattar nog att annonsen inte ska tolkas bokstavligt, få lärare sitter och rättar prov på stranden.
Men att locka med en trevlig och vacker bostadsort ersätter ju inte det andra man förväntar sig, sånt som en hyfsad lön och bra villkor i övrigt.
Förutom reklamkampanjen har lärare retat sig på några uttalanden utbildningsdirektör Torsten Flemming gjort i en intervju. Att allt inte handlar om lönen.
En lärare skrev i en insändare som publicerades i GT i går: "Jag har sammanlagt sju års universitetsstudier och har jobbat som gymnasielärare i 30 år, satt betyg på tusentals elever, handlett lärarkandidater och nyanställda som gått in på högre lön än vad jag har. Min lön är 37 300 i månaden".
Ett dilemma för lärarna är det faktum att om de ligger lägst i löneligan inom yrket så ligger de högt upp i rankningen när man jämför med den sammantagna arbetskraften på ön. Problemet med låga löner är verkligen ett problem för hela Gotland.
Hur vackert och fint det än är att bo och leva här så är lönen en avgörande del för människors val. Inte lika viktig för alla, men för de flesta är det en konkret pusselbit i att få livet att fungera. Har man utbildat sig många år behöver man ha betalt för det, annars kommer allt färre personer att investera alla dessa år då man lever på ingenting för att få jobba med det man vill.
Det finns för- och nackdelar med förslaget på att återförstatliga skolan men för just lönebiten skulle det i alla fall bli rimligare för lärarna.
Hur det än blir med kommande lärarrekrytering behöver fokus riktas på alla befintliga lärare som ska orka många år till. Det finns inga genvägar, den status yrket hade förut måste återskapas. Och det måste få kosta pengar. Om enda vägen dit är att staten tar tillbaka ansvaret så får det bli så.