Läsarna läste och tyckte förstås till men det stannade där, vid köksbordet, i bastun, i affären. Nådde sällan fram till avsändaren som därmed å ena sidan inte fick veta vad läsekretsen tyckte, mer än dem hen träffade och umgicks med, å andra sidan kunde välja att leva i tron att alla tyckte hen var en lysande retoriker och skribent.
Det var då det.
I och med sociala medier och internets inträde i var mans hem har rollerna ändrats. I dag hinner du knappt trycka på sänd så har nån tyckt till.
På tidningarnas egna sajter fanns en tid nästan alltid ett eget kommentarsforum. Meningen var att skapa dialog, som ett klotterplank där medborgarna kunde kommentera, i stort sett på samma villkor som oss som publicister.
Det spårade tyvärr ur. Troll och människor med väldigt mycket tid ockuperade varenda debatt och det blev ohållbart för medieföretagen att hålla ordning på alla inlägg. Ett efter ett stängde därför medieföretagen av möjligheten att kommentera.
Bland annat på Gotlands Medias sajt helagotland.se.
Jag saknar den debatten som fördes där. Jag kunde bli väldigt trött och irriterad på mycket men fick också mycket tillbaka. Det gör lite ont att få relevant kritik när man trampat fel, men man lär sig och man blir mer noga och uppmärksam på tveksamheter.
Mest gillade jag dem som var vassa i sin kritik och tvingade mig att argumentera för att pröva min tes.
I dag har möjligheterna att kommentera börjat komma tillbaka. Företagen har utvecklat tjänster för moderering och på Facebook kan man kommentera, dock inte anonymt. Jo, jag vet, man kan skapa anonyma FB-konton också om man vill.
Ett gemensamt drag är att den som kommenterar i väldigt många fall inte läst artikeln man tycker till om. Detta är ett problem som är litet om man ser det för sig, men som i ett större perspektiv sätter sin prägel på samhällsdebatten i stort.
När stora delar av befolkningen får sin information från kommentarsfälten och inte från de faktiska artiklarna, blir det inte medieföretagen som är publicisterna, utan de som kommenterar. Det blir ett sammelsurium av åsikter och missuppfattningar.
Jag försökte skapa ett eget debattforum genom en Facebook-sida för Gotlänningen. Initiativet togs emot i positiva ordalag men det blev ingen debatt.
Det händer att personer ringer och vill diskutera på telefon, eller bara berätta vad de tycker eller "förklara hur det egentligen är". För mig är det dock väsentligt att även debatten hålls i offentligheten.
Personer med en politisk agenda, eller de som vill att jag ska vara tyst i vissa frågor, är mindre intressant att diskutera med.
Det är trist att det som är en så stor möjlighet för ett demokratiskt samtal där man inte kan stänga in sig i sin filterbubbla, inte kan fungera.