Det som var oundvikligt skedde till sist. I går meddelade Roger Wärn att han avgår som ordförande i Gotlandshems styrelse.
Trots att hela styrelsen offentligt uttryckt att de saknade förtroende för sin ordförande såg Moderaterna som parti och Roger Wärn som dess företrädare inte att det fanns anledning att göra någon åtgärd, bara med anledning av det.
Det var först när det stod klart att frågan skulle lyftas i regionfullmäktige som beslutet att lämna fattades.
Det var bara en av alla märkligheter i denna historia som förhoppningsvis nu fått ett slut.
Roger Wärn säger i dagens GT att han inte vill kommentera så mycket av vad som sagts mellan honom och Elisabeth Kalkhäll av hänsyn till Elisabeth Kalkhäll. Sen förklarar han att hon blev "snabbt labil" och sa upp sig i "affekt" efter att han förklarat att hon inte hade styrelsens förtroende.
"Hon behöver få landa, bearbeta det här" säger han och förklarar sedan att han själv "trots allt" mår bra.
Det var ju skönt att höra.
Roger Wärn ångrar att han svarade "ärligt" på frågan och det kan man förstå. Men det är helt obegripligt att lyfta en förtroendekris först när han får frågan, lite ad hoc.
Problemet är inte att han svarade, problemet är att han inte gett några signaler om detta avgörande faktum innan han drar undan mattan för sin underordnade chef precis innan hon ska in och göra en dragning för styrelsen.
Problemet är också att som ansvarig beskriva en chef som en hysterika och kalla det hänsynsfullt medan han helt avfärdar kritiken mot sitt eget ledarskap från en samfälld styrelse.
På regionfullmäktiges nästa sammanträde ska förhoppningsvis en ny styrelseordförande väljas. Det ska bli mycket intressant att se vem Moderaterna plockar fram till detta uppdrag.
Det finns de som anser att styrelsen prompt ska bestå av fritidspolitiker och att det är odemokratiskt och elitistiskt att hävda att kompetensen för bolagets verksamhet är viktig.
Det är dock knappast ovanligt att ägare väljer företrädare i bolagsstyrelser som har rätt kompetens att värna och utveckla sina intressen i styrelsearbetet.
I nämndemannaorganisationen finns också många som inte är knutna till politiken men som utses av partierna för att de har ett engagemang och intresse.
Allmännyttan är allas vårt bolag som ska se till att tillmötesgå människors mest grundläggande behov: en egen bostad. Politiker ska besluta om direktiv, inriktningar och även godkänna enskilda beslut som har stor påverkan för regionen.
Så den politiska styrningen finns där i grunden. Själva driften av bolaget är dock inte beroende av partipolitisk kompetens, där gäller samma villkor som för alla andra bolag i branschen.
Det bästa är självklart en blandad styrelse med både lekmän och mer branschinsatta ledamöter. Alla vet inte hur man bäst bygger och förvaltar bostäder men alla vet vad som krävs för en god bostad och vikten av att de finns tillgängliga för alla.
I den bästa av världar har den tillträdande ordföranden både erfarenhet av branschen och att leda en bolagsstyrelse. Hens politiska hemvist är sekundär.
Mats Linder i Gotlands Allehanda nappade på Björn Janssons teori på Gotlands Folkblad att hela soppan i Gotlandshem härrör i att Eva Nypelius vill tvinga bolaget att "genomföra Centerpartiets vallöften".
Björn Jansson fantiserade i sin krönika om att "Gotlandshems VD värnade bolagets ekonomi och det blev droppen och Gotlandshems moderata ordförande tvingades att vika ner sig."
Nu styr inte Centerpartiet över Gotlandshem, det gör som sagt regionfullmäktige, men varför hänga upp sig på detaljer.
"När det händer konstiga saker så är det inte alls ovanligt att det är just Centern som är förklaringen" skriver Linder och menar alltså att det skulle vara Centerpartiet som står för det konstiga i det som hänt.
Vi har helt klart olika syn på vad som är det konstiga i denna historia.
Vi är också oense om vilket parti som oftast är förklaringen till de mest konstiga sakerna.