Ett av huvudargumenten från Moderaterna och Kristdemokraterna för att inleda samarbete med SD var att det är dumt att inte samla stöd för sin egen politik. Som om det handlade om vad man är överens om och inte vad man är beredd att kompromissa om.
På måndag kommer Moderaterna och Kristdemokraterna att rösta bort regeringen för att denna går vidare med borgerlig politik som Centerpartiet och Liberalerna lyckats få till stånd i Januariavtalet. M:s och KD:s argument är dock ett annat: att rösta bort Stefan Löfven.
Denna önskan delar de med Sverigedemokraterna.
Problemet, rent demokratiskt, är att de inte har något alternativ. Med berått mod kastar de in vårt land i en kris, med detta enda som syfte: att rösta bort Stefan Löfven. Och sen då?
Även om opinionsläget ser annorlunda ut i dag än efter valet så är det fortfarande valresultatet från september 2018 som är underlaget i Sveriges riksdag.
Man får anta att extra val kommer att bli det sista alternativet. Innan dess ska alltså samma procedur genomgås som behövdes för att till slut efter 134 dagar få ihop stöd så att en regering kunde tolereras av en majoritet av riksdagens partier.
Ulf Kristersson som bundit band till SD och därmed stängt ute Centerpartiet kommer inte att hitta stöd för att bilda regering. Vänsterpartiet kommer att rösta på Stefan Löfven för att förhindra en högerregering. (Ja, just det: de kommer att rösta på samma statsminister de nu röstar bort).
Extra val skulle i och för sig vara intressant. Men det skulle vara att utmana medborgarnas tålamod och riskera att ytterligare sänka intresset för politik och att väljarna faktiskt tar reda på vad de olika partierna står för.
Det skulle mer bli en opinionsundersökning för vad svenskarna tycker om spektaklet kring misstroendeförklaringen.
De partier som stått i fokus i denna föreställning är Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Partierna som de flesta vill hålla på armlängds avstånd men som nu hittat ett sätt att få uppmärksamhet för sina ställningstaganden. Båda för vad de är emot. Stefan Löfven och ett betänkande om hyressättning.
Båda partierna hyser också en motvilja mot Centerpartiet och framför allt Nooshi Dadgostar har försökt skjuta över ansvaret på Annie Lööf och att det är Centerpartiet som utlöser krisen genom att hålla fast vid Januariavtalet. Men uppmärksamheten som riktas mot Annie Lööf har snarare gett henne möjlighet att stärka bilden av ett parti som står fast oavsett hur mycket andra sprattlar för att göra sig relevanta.