Därför behövs ett samfällt politiskt motstånd mot varje åtgärd som kan leda till just detta.
Inom Miljöpartiet framförs nu kritik mot regeringens förslag att kommunerna ska överta insamlingen av returpapper. Detta vore ett hårt slag mot ett av demokratins fundament. Ett fundament som redan före pandemin brottades med ett paradigmskifte som ännu inte sett nån lösning.
Skiftet från den gamla väl beprövade betalningsmodellen till ett nytt sätt att finansiera samhällsviktig journalistik, inte minst den lokala.
De ansvariga MP-ministrarna, miljö- och klimatminister Isabella Lövin och kultur- och demokratiminister Amanda Lind, står lyckligtvis upp för förslaget men intern kritik i partiet plus tufft lobbyarbete från bland andra Sveriges kommuner och regioner (SKR) pressar regeringen hårt inför att beslutet ska fattas.
Regeringen måste orka stå pall i denna fråga.
Det finns beräkningar att det skulle kosta upp emot en halv miljard för medieföretagen att ta över ansvaret. Något som skulle gå helt på tvärs mot regeringens övriga ambitioner för svenska medier där man jobbar för att minska kostnader och ge stöd i pandemins spår när annonspengarna minskar.
Kritikerna menar att man ska skilja på miljö- och mediepolitik och att det är fel att lägga ansvaret på kommunerna istället för på tidningshusen. Precis som med alla frågor blir det svårare med tvärsäkra åsikter när man lyfter blicken och ser på de sannolika konsekvenserna för samhället som helhet.
Det är ett faktum att de ökade kostnaderna för medieföretagen för detta ansvar skulle leda till svårigheter och överhängande risker för uppsägningar och därmed färre journalister. Att bygga ett system där medierna på andra sätt kompenseras med bidrag i efterhand för producentansvaret blir både krångligt och sannolikt dyrare.
Journalistiken behöver i dessa tider stärkas och vässas, inte bli ännu mer urvattnad och likriktad.
Regeringens syfte med förslaget att ta bort producentansvaret för returpapper är också just detta: "... att värna den svenska tidningsbranschen och dess roll för demokratin".
Pappersåtervinningen är sedan länge en självklar del i vår sopsortering. Systemet fungerade väl så länge det fanns lönsamhet i att ta hand om returpappret. Om det bara blir en kostnad måste denna kostnad tas ut nånstans. Precis som vi betalar för all annan hantering av det avfall vi producerar och som tas omhand av kommunen.
Slår man ut kostnaderna på hushållen handlar det om en eller ett par hundralappar per år. Lägger man kostnaderna på mediehusen blir det stora kostnader för redan hårt ansträngda företag. Bara för Gotlands Media räknar man med extra kostnader på tre miljoner kronor.
Det knepiga när det handlar om mediefrågor är att när dessa tas upp i våra kanaler kan det avfärdas som att man talar i egen sak. Men vem ska annars berätta? Papperstidningens dagar är räknade men än så länge är de de flesta mediehus största intäkt. Ökar kostnaderna ännu mer innan skiftet gått över till det digitala kommer många tidningar inte att klara omställningen.
När tidningen slutar komma är det för sent att väcka debatten.