Kanske i en tid när alla levde i sina egna bubblor och bara fick klappar på axeln åt sina utspel, utan att veta att utanför bubblan ökade missnöjet och föraktet.
Eller så tog man bara kritiken som kvitto på att man gjort rätt.
De politiska ungdomsförbunden har i alla tider sagt, gjort och tyckt saker som moderpartiet lite generat fått försvara och/eller ta avstånd från. Det hör liksom till.
I helgen blev en händelse i Centerstudenter aktuell när deras pris "Årets centerparlamentariker" delades ut.
Utmärkelsen gick till Martin Ådahl vilket var välförtjänt. Ådahl är en politiker som envetet jobbar på för att nå resultat utan att vara den som ständigt syns och hörs.
Det var alltså inte det som blev problemet utan det diplom han förärades. Han var där själv avtecknad framför en brinnande LO-borg. Som en filmaffisch där hjälten vandrar iväg efter att ha lyckats med sitt värv.
Problemet är att liknelser som dessa inte fungerar anno 2021. Verkligheten ligger alltför nära katastrofscenerna från Hollywood. Det är helt enkelt inte roligt. Det är inte heller ett ungdomsförbund som står bakom det utan studerande unga vuxna på högskolor och universitet. Fingertoppskänsla och omdöme borde vara bättre utvecklade inom den högre utbildningen.
Å andra sidan är studenttiden en tillvaro i en egen bubbla om någon tid i livet.
Både Martin Ådahl och partiledaren Annie Lööf tog genast avstånd från bildspråket men det hjälper föga. Denna bild kommer gång på gång att tryckas upp i partiets ansikte.
Enda glädjeämnet i eländet är kanske att den smaklösa CUF-kampanjen "Fuck facket" nu kan förpassas till historien.
Humor och satir hör absolut hemma även i politiken. Vi har alldeles för få som till exempel sysslar med politisk satir. Det är en viktig del av det demokratiska samtalet. Att häckla makten genom intelligent humor kan vara mycket underhållande. "Svenska Nyheter" på SVT är ett lysande exempel.
Satir är många delar av världen även ett stort hot mot en makt som vill att medborgarna ska vara rädda för den, inte skratta åt den.
Men när symboliska byggnader för demokratiskt arbete i verkligheten ockuperas av våldsamma mobbar, blir det inte roligt att visa upp en bild på en brinnande byggnad.
När medier och journalister dagligen hotas och hatas är det inte roligt att göra affischer där man är belamrad med olika vapen och förklarar att man är krig med ett namngiven tidning.
Att skapa uppmärksamhet är svårt i dagens massiva flöde av information. Men om man vill skapa uppmärksamhet genom smaklösheter blir det aldrig någonsin bra reklam. Och det eventuella budskapet kommer aldrig fram.