Ett behov som av nån outgrundlig anledning inte möts av ökad tillgång i motsvarande grad.
Politikerna sitter fast i sina positioner där det mest handlar om olika subventioner för att stimulera byggandet av inte minst hyresrätter. Med en efterfrågan som den på Gotland borde det innebära noll risk i att bygga.
Samtidigt är det ju inte så att det inte har byggts och byggs. Den som inte varit i Visby på ett tag rekommenderas att ta en sväng till A7 och nya vägen från Allégatan över till Stenhuggaren.
I vissa områden är det ganska stor omsättning när folk flyttar, vissa andra kvarter är det aldrig nån lägenhet ute på marknaden, läs: innerstaden.
I går skrev GT om hur priserna på fastigheter på Gotland trissats upp så att "vanliga gotlänningar" inte har en chans i budgivningen. Fler och fler hus blir deltidsboenden, ägda både av fastlänningar och gotlänningar. Ett tecken på att välståndet i vissa fall inte är i fara.
Även om det är lätt att definiera problemen är det inte så lätt att komma med lösningarna för en lekman. Att byggbranschen är klart ovillig att ändra på sig är klarlagt av upprepade undersökningar om konkurrens och karteller.
Ett annat aber är de svenska byggnormerna som gör det snudd på omöjligt att bygga billigt. Detaljplaner som är alltför detaljerade sägs vara ett annat problem.
Ansvaret att lösa alla dessa knutar ligger självklart på politiken. Jag har skrivit det förut och skriver det igen: det är skam att politikerna, oavsett vem som suttit vid makten, inte förmått komma närmare en lösning i en så grundläggande fråga. Både för människors möjligheter att bo där man vill och för regioner att utvecklas.
Det verkar som att det enda som finns är subventioner och/eller marknadshyror. Och det får absolut inte byggas in någon segregation, som om denna inte redan finns överallt. Alla har inte råd med allt. Alla vill inte bo enkelt.
Ett annat problem är bristen på underhåll av befintliga fastigheter. Gotlandshem sålde kvarteren på Gråbo i Visby, fastigheter med stort renoveringsbehov. Kuststaden köpte, renoverade och höjde hyrorna.
Onödiga statusuppgraderingar för att kunna höja hyrorna är ett ofog men underhåll och renovering måste skötas kontinuerligt. Ändå är det detta man sparar på när hyrorna ska hållas nere.
Lägenheterna som blir lediga i allmännyttan försvinner fortare än kvickt nu när de läggs ut efterhand istället för en gång i veckan. Det gäller att hela tiden ha koll om man är på jakt efter bostad.
Den privata bostadsmarknaden har vi ingen insyn i. Här gäller främst personliga kontakter.
Miljonprogrammet har kritiserats i efterhand för att skapa trista områden med segregation som konsekvens. En kritik som kan ställas mot att en miljon familjer fick en bostad under en tioårsperiod. Politikerna agerade i vart fall.
Tillåt lägre standard och färdigritade modulhus. De behöver inte ligga i centrum eller vid kusten. Bara något görs.