Tidningen Dagens Arbete har i en serie artiklar tagit upp en otrolig viktig fråga, antalet dödsolyckor på våra arbetsplatser. Man fokuserar ganska mycket på det rättsliga efterspelet, att det tar lång tid att utreda och att få fall leder till åtal och fällande dom.
Trots att det dör fler på arbetsplatserna än de som skjuts i gängkrig.
Det är inte jättekonstigt att den rättsliga prövningen av en arbetsolycka sällan leder till åtal. Olyckor händer och det är ofta flera sammanfallande faktorer som leder fram till ett ögonblicksverk. Skjutningar är ofelbart alltid ett brott.
Tyvärr blir debatten kring arbetsmiljöfrågor ofta politisk, det är viktigare att skylla saker på sina politiska motståndare än att komma tillrätta med problem. Till exempel att dålig arbetsmiljö beror på att Alliansregeringen la ner Arbetslivsinstitutet och flyttade forskningen till universitet och högskolor.
Eftersom fackförbunden på de mest olycksdrabbade branscherna är organiserade i LO som sitter tätt ihop med Socialdemokraterna drivs retorik och debatt ofta med att det som inte fungerar beror på borgerlig politik. Genom detta sprider man en bild av uppgivenhet och maktlöshet som är förödande.
All kraft borde självklart istället satsas på att informera och skapa insikt om de möjligheter som finns att förebygga olyckor och dålig arbetsmiljö. Det har ingenting med kollektivavtal att göra som det antyddes i nån av artiklarna.
Arbetsmiljölagen är just en lag och inte avtal, den gäller alla, oavsett om man har kollektivavtal eller inte, oavsett om det finns fackligt anslutna i personalen eller inte.
En livsfarlig kombination är anställda som inte larmar om farliga arbetsmiljöer och arbetsgivare som hoppas på det bästa och kör på utan att ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Då är risken uppenbar att bristerna uppdagas först när det händer en olycka.
Skyddsombudet har en stark ställning på arbetsplatsen och utgör inte motpart till arbetsgivaren. I lagen är det definierat att man ska samverka i alla frågor. Vanligtvis är skyddsombud fackligt anslutna, men det finns inget krav på facklig tillhörighet.
Det är väldigt konstigt om man som anställd i ett företag inte protesterar om skyddsombud saknas och inte säger något om farliga situationer i sitt arbete. Det är ju ens egen säkerhet det handlar om.
Lika svårt att förstå att man inte organiserar sig fackligt på arbetsplatser där förhållandena rent allmänt är dåliga. Är du medlem i facket kan du kräva kollektivavtal. Som fackligt ombud är du också skyddad av lagen, Förtroendemannalagen.
Det är de här frågorna man behöver fokusera på för att höja kunskapen och förebygga olyckor.
Man är inte maktlös, tvärtom.
Självklart ska ansvaret prövas när en olycka har skett men ägna också kraft åt att visa vad man som anställd kan göra genom att aktivera sig och bry sig om varandra. Ingen ska behöva dö på jobbet. Alla olyckor kan man inte förhindra men olyckor på grund av slarv och brist på rutiner går att stoppa.