I går presenterade FN:s klimatpanel IPCC en rapport som är omskakande. Ändå har vi vetat länge vad som måste göras för att planetens klimat inte ska haverera.
Rapporten visar att inom 20 år kommer den globala medeltemperaturen att nå eller ha passerat 1,5 graders uppvärmning. Uppvärmningen går sakta men våra ekosystem kan haverera snabbt. Når man en tippingpoint för till exempel regnskogen så är det kört och den skadan går inte att reparera.
Det finns sedan länge så många analyser som pekar mot katastrof på så många olika sätt att det inte borde finnas några huvuden kvar nedstoppade i sanden.
Klimatet är något många har åsikter om, somliga hävdar att oron är överdriven, andra att klimathotet inte ens existerar, att det vi noterar är naturliga skiftningar i klimatet. Men medan de träter om graden av allvar pågår högst påtagliga förändringar.
Världens nationer är dock eniga om att hotet existerar och FN:s klimatpanel konstaterar att det är närmare än vi tidigare befarat och att förändringarna intensifieras.
Vissa förändringar är oåterkalleliga, såsom höjda havsnivåer. Ett faktum som blir skrämmande aktuellt för oss här ute i Östersjön. GT skrev om farhågorna senast förra året då vi berättade om en rapport i tidskriften Nature och som TV4 tagit som underlag för att studera just Gotlands kuster och vad som skulle hända om havsnivåerna stiger 2,5 meter. Ett scenario som inte anses osannolikt.
Ni ser bilden här intill och vad som riskerar hända med öns sydligaste del.
I FN-rapporten konstateras att kusterna kommer att se fortsatt höga havsnivåer genom det kommande århundradet vilket kommer att leda till fler översvämningar. Extrema vattenhändelser, som tidigare skett vart hundrade år, kommer nu att ske årligen när vi går mot 2100.
Vilken beredskap finns för dessa högst närvarande framtidsscenarier?
Koldioxid är den huvudsakliga orsaken till klimatförändringarna även om andra växthusgaser och luftföroreningar också påverkar klimatet. Det skulle ta 20-30 år att stabilisera de ökande temperaturerna om vi reducerade utsläppen av växthusgaser radikalt.
Det går alltså att förhindra de allra värsta scenarierna om vi ökar takten i omställningen och gör det nu.
Och det är väl då den där ångesten kickar in för många. Det som krävs är ett gemensamt globalt initiativ, alla måste bidra till att utsläppen minskar och insatser måste sättas in där de är effektiva.
Från individnivå till nationer och EU, FN. Hur ska vi klara det?
Drivkraften ligger i att vi inte har något val.