Bofride: "Oroande ökning av anmälningar mot lärare"

Den ökande benägenheten att föräldrar anmäler lärare för kränkning av deras barn är oroande och om det blir mer regel än undantag leder det självklart till en ängslighet i lärarkåren.

En bild från en tid när det inte fanns på tal att säga emot än mindre trotsa en lärare.

En bild från en tid när det inte fanns på tal att säga emot än mindre trotsa en lärare.

Foto: HERMAN RONNINGER/TT

Ledare2020-11-20 05:05
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Jag känner oftast sympati för lärarkåren när det handlar om disciplinära åtgärder för att komma tillrätta med stökiga elever. Jag har stor tilltro till lärarna och förstår att det finns situationer där man måste sätta ner foten och handgripligen stoppa en elev som gör kaos. Självklart utan använda våld och utan att kränka personen.

Däremot finns det ju beteenden som aldrig kan ursäktas en lärare. Ett av de exempel som det fackliga ombudet Rosita Sundh tog upp i gårdagens GT var en lärare som tagit en elev på hens kön "för att visa ett bus". Det finns ingen förklaring i världen som ursäktar en sådan kränkning av ett barn.

Då har man passerat en gräns som borde vara självklar för varje vuxen människa. 

När det gäller elever som återkommande stör och förstör undervisningen kan inte ansvaret läggas på enskilda lärare. När en lärare till sist får nog är det ju oftast efter upprepade händelser. Skolan behöver redan efter de första gångerna en elev beter sig oacceptabelt ha en plan för hur man ska göra när det sker. Föräldrar ska kopplas in direkt så att alla vet vad som gäller. Barnet ska bemötas med respekt och erbjudas hjälp och stöd, men också få tydliga budskap om vad som är okej och inte. Helst av både skolan och föräldrarna.

Det får ju inte heller bli så att skolan till varje pris skyddar lärare som inte kan behärska sig och som uppträder oacceptabelt.

De flesta skolor har med stor säkerhet bra rutiner för detta men det är bra att frågan lyfts på ett allmänt plan så att man får anledning att prata om det. Både i skolorna och runt köksborden hemma.

*    *    *

Det blir en Almedalsvecka nästa år. Riktigt hur den kommer att se ut återstår att se. Utgångspunkten är att veckan ska gå att både skala upp och ner beroende på hur coronaläget ser ut.

Efter nästan ett år av nya tider med nya sätt att mötas har vi skapat nya förhållningssätt som börjar bli invanda. Det är således inte en så stor grej att göra veckan delvis digital, inte så en så stor grej som det skulle ha varit i somras. 

Planen är att partiledartalen ska hållas i Almedalen, men även här återstår att se hur läget ser ut. Med befintlig gräns på åtta personer kan man inte ens klara teknik och partiledarens närmaste personal. Med tanke på att de flesta har inarbetade system för digitala möten och lajvsändningar kan man snabbt laga efter läge när det är dags.

En avgörande fråga är också hur det ser ut med restriktionerna för resande nästa sommar. Hur som helst är det befriande att ha en Almedalsvecka att se fram emot. 

GOTLÄNNINGEN

Det här är en ledare från Gotlänningens ledarsida, oberoende centerpartistisk.