Att Mats Linder på Gotlands Allehanda inte haft några problem med samarbete med Sverigedemokraterna har varit känt långt innan Ulf Kristersson öppnade dörren till Jimmie Åkesson. I lördags skrev Mats Linder ännu en ledare på detta tema med udden, som vanligt, riktad mot C, Liberalerna verkar inte provocera lika mycket.
Jag tror inte att Linder nödvändigtvis tycker att SD är en stabil och konstruktiv partner, men helt okej att bjuda in för att få det nödvändiga stödet för att komma till makten. Jag tycker det är ett alldeles för högt pris att betala för att få sätta sig i regering. Problemet är ju inte de frågor där man tycker detsamma utan de frågor där SD utmärker sig och i vilka de självklart kommer att kräva inflytande för att stödja Ulf Kristersson och Ebba Busch.
Lika länge som SD-stödet förespråkats på ledarplats i GA har där påståtts att det var Centerpartiet och Liberalerna som bröt det borgerliga samarbetet. Det blir ju inte sant för att det upprepas.
SD har inte ändrat sina värderingar. Inte heller C eller L. Det är Ulf Kristersson och Moderaterna som svängt. Helt om.
Att Annie Lööf står fast vid löftet till väljarna att inte samarbeta med SD, kommenterar Mats Linder så här: "Därmed vill Centerpartiet inte heller ha med Moderaterna och Kristdemokraterna att göra."
Fast det är ju inte heller sant. Annie Lööf säger så fort hon får frågan att C gärna samarbetar med M och KD.
"En röst på Centern är en röst på en S-regering" är rubriken på Linders ledare. Jag skulle kunna sätta rubriken: "En röst på M är en röst på SD". Den skulle dessutom stämma bättre.
Sakpolitiken har sedan länge hamnat i skuggan av "vem tar vem-spelet". Men parallellt med olika hypotetiska regeringsbildningsfrågor pågår ett annat drama. Tre partier ligger farligt nära fyraprocentsspärren till riksdagen, KD och MP låg under och KD strax över i den sammanvägning av flera opinionsmätningar som Kantar Sifo gjort för SR Ekot. MP får 3,8 procent, Liberalerna 3,1 procent och KD 4,9.
Centerpartiet ökar från 7,8 till 8,1 och SD minskar från 19,1 till 18,7. Alla jämförelser är mellan december 2020 och januari 2021.
Om de minsta partierna inte tar sig in i riksdagen förändras spelplanen för alla tre blocken: det rödgröna, det liberala och det konservativa.
Regeringsfrågan är viktig, den var det inför valet 2018 och den kommer att vara det inför valet nästa år. Det allra bästa för demokratin är så klart att alla röstar på det parti man anser har bäst politik för Sverige.
Om fokus ska läggas på vad man röstar på som konsekvens av vilka detta parti väljer att samarbeta med blir det en sorts negativ röstning som inte stärker riksdagens mandat. Å andra sidan är det fullt förståeligt att man till exempel väljer bort M och KD för att man inte vill se SD vid makten.
Inte för att man mobbar dem utan för att deras värderingar skiljer ut sig väldigt mycket i synen på människor och människors frihet jämfört med andra partier.