En arbetsplats där få lyfter problem eller påpekar brister kan man tolka på två sätt: det första är att allt är bra, hälsan tiger still.
Det andra sättet att se på saken är att tystnaden är ett varningstecken. Ett symptom på ett osunt klimat.
Som chef kan det så klart vara skönt att stoppa huvudet i sanden och konstatera att "på vår avdelning är det ingen som klagar". Men man borde ju också undra var det normala konstruktiva samtalet är, det som gör att man blir bättre, att de anställda känner delaktighet och engagemang.
Har man sett arbetskamrater som lyft ett problem inom gruppen och fått negativa konsekvenser för detta, så är det klart att tystnaden etableras.
För offentligt anställda finns ett gediget skydd i form av meddelarskyddet. Du kan anonymt tipsa journalister om oegentligheter och ingen får eftersöka källan för detta.
På små arbetsplatser, eller små orter, är det ibland ändå lätt att räkna ut ungefär varifrån uppgifter kommer. Det kan göra att anställda väljer att inte lyfta problem.
Men man ska ju inte heller behöva gå till medierna, på en sund arbetsplats klarar man av att diskutera även det som är fel och behöver åtgärdas.
Oegentligheter som lyfts den senaste tiden har bland annat varit att det runt om i Sverige avslöjats att personer med inflytande över vaccineringarna har låtit sina anhöriga gå före i kön. Ett djupt ohederligt beteende där man verkligen missbrukat sin post. På Gotland har vi inte hört om några sådana händelser. Vi får hoppas att det betyder att de inte förekommer.
Något som dyker upp med jämna mellanrum på Gotland är påståenden om vänskapskorruption och att vissa företag gynnas vid upphandlingar. I de fall detta faktiskt förekommer är det viktigt att den som vet berättar.
Om det är svårt att vara den som berättar, eller om man inte litar på att man skyddas, är rädd för repressalier, är en så kallad visselblåsarfunktion en väg att utöva sitt civilkurage utan att riskera sitt arbete eller sina vänner.
Kommunrevisionen föreslår nu att Region Gotland inrättar en sådan tjänst. Ett mycket bra förslag som borde genomföras utan prut. Tjänsten skulle vara extern, vilket nog är en förutsättning för tilliten till densamma.
Lika viktigt är det att även ha en metod för hur man hanterar det som kommer fram och bedöms vara så allvarligt att det behövs nån form av åtgärder.
Den som lyfter ett problem anonymt, om det så är i en enkät, en insändare eller brev, gör ju det av en anledning. Mest sannolikt för att man vet att det inte är populärt att vara den som lyfter problem. Ett större skydd i form av en speciell tjänst kan vara det som gör att man vågar tala klarspråk så att problemen kommer upp på bordet.