För de som i dag lever sina liv under broarna i Paris är livet allt utom romantiskt och fritt. Där hörs svenska, här och där på dialekt, gotländsk bland annat.
Där bor de som tvingas fly från Sverige. Landet dit de flydde med förhoppningen om ett gott liv, ett land där de istället blev misstrodda, intrasslade i en byråkrati som år ut och år in krävde nya intyg, intyg som inte finns, aldrig har funnits. Fram till en dag då de till slut får ett besked: du är inte välkommen här, du måste återvända.
Återvända till vad? Ny väntan inträder för att få klartecken att återvända till ett land man aldrig bott i. Ett land i förfall och terror. Väntan sker i "förvar". Det låter lite bättre än fängelse men vittnesmålen säger något annat.
För många har väntan blivit för lång, man väljer att fly istället för att hamna i det svenska förvaret, hellre än att tvingas återvända till krig och förföljelse.
Sverige har blivit ett land man flyr från, inte till. Fler borde uppröras över detta.
De som påstår att det pågår en massinvandring påstår också att det här handlar om vuxna män som låtsas vara minderåriga. Inget av det är sant.
Många barnfamiljer, med barn födda i Sverige, tvingas på flykt. En ny sorts "flyktingsmugglare" har vuxit fram ur de nätverk som för fem år sedan tog emot människorna som flytt hit. Nu förser man dem med biljetter till andra länder i Europa, där de förhoppningsvis ges i alla fall en möjlighet att skapa sig ett liv.
Dagens Nyheter har i en rad reportage uppmärksammat detta som pågår men som få verkar vilja kännas vid. En av de personer som vigt sitt liv åt att hjälpa människor att fly från Sverige är Eva Hållsten i Öja.
Gränspolisen påpekar i reportagen att det hon och andra aktivister gör är straffbart.
Det är de nog fullt medvetna om. Frågan är vad man ska kalla den "rättsprocess" som har gällt för dem som kom hit 2015 och där landets ledare hälsade dem välkomna och förklarade att i Europa bygger vi inga murar.
Jag känner stor stolthet över alla de gotlänningar, Eva Hållsten och alla andra, som lyckades med det Sverige inte lyckats med under alla år. Att ta emot, välkomna och integrera människor. Utan några pålagor, ekonomisk ersättning eller uppstyrda program för hur det skulle gå till.
Nu tackas de med hot om straff. Det gör mig allt annat än stolt.
* * *
Det är uppenbart att Socialdemokraterna på Gotland inte anser att de behöver förklara eller ange grunden för sina påståenden. Istället håller de upp sina plakat och knyter halmgubbar om andras åsikter.
Håkan Ericsson frågar sig varför jag "värnar privata vinster i välfärden" istället för att svara på mina frågor.
Meit Fohlin tycker i lördagstidningen att jag "agerar endimensionellt". Men ingen av dem bemödar sig med att kommentera något i sak.
Socialdemokraterna får självklart vara emot privata aktörer. Jag är emot dåliga aktörer, oavsett driftsform.
Det jag efterlyser är grund för påståenden om dåliga villkor, låga löner, dålig mat och omsorg. Det borde vara Håkan Ericssons och Meit Fohlins ansvar som politiker att se till att detta lyfts och stoppas där det redan finns, istället för att oroa sig över något som kanske kan bli.