Även om vissa vill få det att låta som att Sverige är ett land med stor fattigdom så har de flesta i dag pengar så de klarar sig och mer än så.
Det är inte längre en lyx förunnad några få att resa på semester till andra sidan jorden. Jo, just nu är det en lyx, förunnad ingen dessutom, men om vi ser till det pandemifria normalfallet.
Ändå finns det människor som lever på marginalen och som på olika sätt faller utanför välfärden. Hamnar du utanför går det fort utför och det är svårt att komma på fötter igen.
Så det finns absolut både fattigdom och utsatthet även i vårt rika land. Men det är inte normen.
Därför behöver vi styra om vår välfärd att gå till dem som behöver det allra mest istället för att alla får samma oavsett om man behöver det eller inte.
Men trots att vi har det så bra generellt sett ökar den psykiska ohälsan.
Hur kan vi som har det så bra må så dåligt?
Christian Rück, psykiater och professor i psykiatri vid Karolinska institutet, säger i en intervju på lansforsakringar.se att vi inte mår sämre nu än förr.
"Vi tycks, på det hela taget, må helt okej. Jag tror att vi ska lägga resurserna där de gör mest nytta. Fokusera på att hjälpa dem som har det sämst och svårast hellre än att hjälpa hela befolkningen från 84 till 86 av 100".
Alltså hellre hjälpa dem som mår sämst till en större förbättring än att hjälpa alla att öka sitt välmående marginellt.
Framför allt ska vi så klart ha effektiv behandling av dem som blir sjuka i till exempel utbrändhet/utmaningssjukdom. Men vi måste bygga ett samhälle där man inte blir sjuk på jobbet. Ett stressigt arbete måste ha tydliga och tillräckliga pauser för återhämtning, fritiden ska inte ägnas helt åt att återhämta sig för att orka jobba.
Jag talar inte om att man ska sova på jobbet utan om naturliga och rimliga pauser, att inte alltid gå för fullt.
Det är absolut inte alltid man blir sjuk av att stressa för mycket, lika farligt är det att inte ha inflytande, ha dåliga chefer och en kultur där man inte vågar säga vad man tycker.
Personalen är vår viktigaste resurs är en läpparnas bekännelse när det alltid finns pengar till prylar och uppdatering av datorprogram men aldrig en krona utanför potten eller tid för utbildning och personalvårdande insatser.
Eva Bofride
REPLIK TILL (M)
I en replik menar Moderaternas Maria Malmer Stenergard (1/4) att vi behöver bli bättre på att ta till vara den inhemska arbetskraften. Det stämmer.
Kompetensförsörjning är en av de svåraste utmaningarna för växande småföretag. Men det är fel att tro att problemet skulle lösa sig genom att sätta käppar i hjulet på vår välfungerande arbetskraftsinvandring. Därför är det förvånande att Moderaterna, som ofta hyst en skeptisk tilltro till träffsäkra lösningar grundade i social ingenjörskonst, vill göra det svårare för självförsörjande personer att komma till Sverige för att bidra.