Avsnittet handlade om tystnadskultur på arbetsplatser och vad som kan hända dem som lyfter kritik och problem.
De flesta exempel handlade om offentliganställda som är skyddade i grundlagen. Två exempel handlade om anställda som dessutom var skyddsombud och därmed skyddade av såväl Arbetsmiljölagen som Förtroendemannalagen.
Inget av det hjälpte.
Det var smärtsamt att lyssna på inspelningen där en medicinsk sekreterare vid en hälsocentral skälls ut för att hon utnyttjat sin grundlagsskyddade rättighet.
Hon hade skrivit en insändare om att anställda på hälsocentralen jobbade med förkylningssymptom, allt enligt arbetsplatsens policy.
"Nu ska du höra, fröken visselblåsare" skällde chefen som förklarade att om visselblåsaren tar upp kritik "som inte är faktabaserad" så är det förtal. Man kan inte förtala en myndighet, bara personer.
En arbetsmiljöinspektör tog upp ett avgörande fel i ett beslut som myndigheten fattat, hon gjorde det först internt. När det inte hjälpte och ärendet blev föremål för mediabevakning uttalade hon sig i medier. Efter det blev hon utskälld och fick så stora problem på arbetsplatsen att hon beskriver det som "ett helvete".
Alla fall som togs upp i programmet har tidigare lett till nyhetsartiklar och inslag. Men inte med perspektivet på vad som hände med visselblåsarna utan då om själva händelserna.
Att anställdas ombud inte respekteras utan tvärtom drabbas av repressalier när de gör sitt jobb är mycket allvarligt.
Som fackligt ombud eller skyddsombud agerar du inte som person och det skyddar dig även från arbetsgivaren om det råder en kultur där man "inte får" klaga. Det är ju inte du, det är din roll som talar. Men på en arbetsplats där tysta och snälla medarbetare premieras är det inte lätt att vara den som säger emot, även om du gör det i din förtroenderoll.
Men även om detta inte är några nyheter för många så ser man sällan nyheter om hur anställda drabbas av repressalier efter att ha lyft kritik. Det beror på att det oftast landar i en förlikning där arbetsgivaren betalar den anställde ett visst antal månadslöner och personen avslutar anställningen på egen begäran.
Det här kan man uppnå även med andra metoder. Man kan omorganisera både tjänster och hela organisationer på ett raffinerat sätt för att behålla dem man vill behålla och bli av med den man vill bli av med.
Det här skulle jag säga är ett mer utbrett problem än att arbetsgivare efter att ha haft personer anställda på provanställning 6-12 månader kommer på att de inte vill ha dem anställda längre. Då blir det svårt att utan sakliga skäl säga upp personen på dagen. Men man kan alltid hävda arbetsbrist och är du ett litet företag, där detta sägs vara det största problemet, så har du redan i dag rätt att undanta anställda som har den kompetens du vill ha kvar.
Så all respekt till Ingrid Leirnes, Jenny Bengtsson, Ola Brunnström och Stefan Lundberg. Tack för att ni berättar er historia trots alla konsekvenser det blir för er personligen.