Välfärdens brister har visat sig framför allt i äldreomsorgen och att sjukvården dignar under ett långvarigt och oerhört hårt tryck.
Somliga vill hävda att med detta visas att välfärden måste få mer resurser. Jag tror på att välfärden i första hand behöver definieras tydligare. I dag förväntas "samhället" finnas där för varje motgång.
Såväl individer som företag, kommuner och regioner vänder sig till staten för att få mer pengar och/eller mindre eget ansvar när det kniper.
På DN Debatt i går propagerade Lars Engqvist, socialminister (S) 1998-2004 och Lars-Erik Lövdén, kommunminister (S) 1998-2004, för ett avskaffande av regionerna. Detta med tanke på att det nu diskuteras förstatligande av både skolan och styrningen av äldreomsorgen.
Vad finns då kvar för regionerna att syssla med frågar de sig. Frågan är relevant.
Men om ansvar och styrning bara ska skyfflas runt när det krisar får vi knappast någon förbättring. Vad än alla politiska motståndare och kommentarfältspolitiker påstår, så gör de flesta sitt bästa utifrån de givna förutsättningarna. Alla politiker, alla tjänstepersoner, alla anställda som på golvet utför det som politiken slagit fast. Oavsett nivå i landets offentliga förvaltning.
Mer statlig styrning, mer övergripande regler med tillhörande krav på dokumentation och uppföljning låter kanske betryggande men leder inte till effektivitet. Jag tror mer på en mer decentraliserad modell. Där man kan anpassa sig efter det lokala och vara flexibel utifrån de behov som finns här och nu.
Självklart ska alla jobba efter samma styrmedel och direktiv för att få likvärdighet. Men hur man uppnår detta måste kunna se olika ut.
Är det något kommuner och regioner hatar är det riktade statsbidrag som ibland kostar mer än de smakar. Lika mycket älskar en regering att dela ut dessa pengar som de sen kan översätta i x antal nya välfärdsarbetare. Massproducerade pr-texter skickas ut där de lokala partisterna kan fylla i rätt summa för just sin kommun eller region.
Välfärden måste stärkas men också prioriteras. Inte en krona av medborgarnas skattepengar ska gå till konstiga projekt för att "sätta kommunen på kartan". Eller gå till företag som sätter i system att lura systemet.
Vad pandemin också har visat är att näringslivet är avgörande för att nå snabba resultat när krisen är här. Vaccinet har tagits fram på rekordtid när alla samverkar för att uppnå detta. Hur mycket läkemedelsföretagen lagt in i detta kan man bara gissa, men det blir en pedagogisk bild för att visa varför privata företag behöver ha vinst.
Det lokala näringslivet över hela landet har anpassat sig efter kundernas nya behov så att det nästan liknat akrobatik. Företag har ställt om produktionen till att istället tillverka visir och handsprit. Personal har lånats ut till vård och omsorg från branscher som helt stannat av på grund av pandemin.
Aldrig tidigare har det visat sig tydligare att samarbete mellan det privata och det offentliga är det allra bästa.