Även om väljare blir alltmer illojala har de flesta "gamla" partier en trogen väljarbas.
Men alla partier behöver ett existensberättigande även för alla som inte av arv eller socialt sammanhang tillhör den självklara målgruppen.
I dag finns några frågetecken kring vissa partier.
Det parti som jag förundras mest över just nu är Kristdemokraterna. Partiledaren Ebba Busch profilerar sig som oerhört tuff, jag skulle säga vass. En sån total motpol till hennes båda företrädare Göran Hägglund och Alf Svensson.
Inte för att ett kristdemokratiskt parti måste vara snällt och tyst. Men det som nu präglar partiet, i alla fall den bild som ges via partiledaren, är väldigt hård och oförsonlig.
När det var Ebba Buschs tur att bli intervjuad av Anders Holmberg i SVT "30 minuter" fanns det framför allt två frågor som var givna att ta upp: relationen till SD och Ebba Buschs privata husaffär som blivit föremål för rättsligt avgörande.
Inget av detta ville dock Ebba Busch prata om. Hon försökte läxa upp Anders Holmberg med att han ställde fel frågor och hon hade en väldigt osympatisk framtoning. Antagligen för att hon var pressad, även en partiledare är människa men hon borde ha varit bättre förberedd på att visa viss ödmjukhet, även om hon anser att hon har rätt.
Äldreomsorg och sjukvård är det som oftast lyfts sakpolitiskt av KD men här finns få konfliktytor, alla partier värnar en god vård och omsorg. Även om man försöker få det att låta annorlunda från många håll.
Det man nu främst profilerar sig som är stöd åt Ulf Kristersson som statsminister. KD har också gått längst i sitt närmande till Sverigedemokraterna. Det som Ebba Busch för ett par år sedan sa var omöjligt är nu en självklarhet. Och det är inte SD som ändrat sin politik eller sina värderingar. När hon lägger ut en leende bild med tack för kaffe hon fått via bud av Jimmie Åkesson är det naturligtvis ett mycket medvetet budskap om partiernas relation.
Men vill man ha Ulf Kristersson som statsminister och samarbeta med SD så finns ju Moderaterna. Så frågan är vad som är KD:s unika konkurrensfördel? När partiet nu minskar i opinionen är det främst till Moderaterna, därefter SD.
Liberalerna är ett parti som också kämpar för att undvika fyraprocentsspärren och har kanske ännu större problem. Skolan som varit partiets paradfråga har förvisso inget annat parti tagit till sig men inte heller Liberalerna hörs mycket i skolfrågor.
Miljöpartiet hoppas på nytändning med nya partiledarduon Per Bolund och Märta Stenevi. Kanske kan de lyckas väcka väljarnas intresse för miljö- och klimatfrågor. Vår tids ödesfråga som verkar vara sekundär när det handlar om politiska val. Miljöpartiets tillbakasträvande lösningar och tydliga vänsterparkering är sannolikt det som gör att man nu närmar sig fyraprocentsspärren igen.
Det andra miljöpartiet, Centerpartiet, ligger i och för sig stadigt i opinionen men har ändå knappt tio procent av väljarnas stöd. Ungefär lika många röstar på Vänsterpartiet som jämförelse.