Utan att lämna en enda källa eller bevis för sina slutsatser fortsätter partier och sympatisörer till vänster att skylla bristerna i äldreomsorgen på de privata aktörerna.
Propagandan har varit framgångsrik. Nu säger nio personer upp sig vid äldreboendet i Hemse för att de inte vill vara med om att flyttas över till en privat arbetsgivare.
Jag har full respekt för deras val men tycker det är väldigt sorgligt att duktiga och erfarna anställda lämnar en viktig verksamhet där de uppenbarligen trivts bra.
Jag tänker också på alla de som redan jobbar för Attendo på Gotland. Vad gör Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Gotlands Folkblad för att lyfta den misär de påstås jobba i? Och de äldre som drabbas av en undermålig omsorg? Varför i hela fridens namn stärker man inte sitt resonemang med faktiska exempel på verkligheten?
Varför strida så hårt för anställda som riskerar att hamna i Attendos klor men inte göra något alls för att rädda dem som redan sitter fast där? Har man ens kontaktat dem för att kolla hur de kan hjälpa dem?
Sanningen är förstås att verkligheten inte hänger ihop med retoriken och ideologin. Man tvekar inte att osynliggöra hundratals anställda, de flesta kvinnor, när teser ska drivas.
Allt är inte frid och fröjd och härligt i den privata äldreomsorgen. Lika lite som det är i den offentligt drivna. De problem som konstaterats, inte minst av Coronakommissionen, handlar om strukturella problem. Noteringen att de många utövarna i verksamheten gör att överblicken är svår löses ju knappast genom att duktiga och uppskattade företag kastas ut. Inte heller hjälper det boende och anställda i offentligt drivna verksamheter som inte fungerar.
Framför allt i hemtjänsten finns det ett stort utbud av små företag, ofta startade av hemtjänstanställda som haft ett driv och en idé om hur verksamheten bör skötas. Vi har nyligen noterat att ett av Sveriges topp tre hemtjänstföretag finns på Gotland: Primula hemtjänst.
Hur man än ser på saken är det självklart i slutändan ändå ett misslyckande när anställda ser sig tvingade att byta jobb för att de anser att de inte blivit lyssnade på eller att de inte fått några svar som motsäger deras farhågor.
Tänk om de stannat kvar och upptäckt att det inte alls var så illa, kanske till och med tvärtom?
Kommunal som företräder även de som jobbar i privat sektor är obegripligt tyst i frågan. De, om några, borde ju känna ett ansvar att antingen bekräfta eller dementera ryktena om hur dåligt Attendo sköter sitt uppdrag. De har medlemmar på båda sidorna och borde kunna ge krut åt kritiken, eller lugna oroliga medlemmar som känner sig tvungna att säga upp sig.
Medlemmarnas bästa borde vara överordnat politiska strider.