Hem- och konsumentkunskap, mediekunskap och samlevnadsfrågor.
Där har ni, enligt mig, tre av skolans viktigaste ämnen att tidigt ge våra barn och unga en stabil grund i. Alla ämnen är självklart viktiga, men om man ser till vad som är bra att lära sig från början och vad man kan lära sig sen, värderar jag dessa högt.
Jag blir irriterad när jag läser en debattartikel på sajten Arbetsvärlden (TCO) där tre lärare i hem- och konsumentkunskap berättar om ämnets låga status och hur enorma skillnaderna kan vara mellan skolor i villkoren för lärandet. Både fysiskt i form av lokaler och hur viktigt rektorerna tycker att ämnet är.
Nu har man bildat ett nätverk för hem-och konsumentkunskapslärare med stöd från Lärarförbundet. Ett forum där man kan utvecklas och samlas kollegialt.
Heja er, säger jag.
När man kommit in i andra halvlek av livet så inser man vilka kunskaper man haft användning för och inte. Med tanke på hur många tv-program och böcker det finns om matlagning i alla dess former, borde det avspeglas åtminstone litegrann i skolans värld. Förutom att vi behöver mat för att överleva alltså.
Det finns lektioner som man aldrig glömmer, för att de var speciella, några minns man däremot ingenting av det som läraren försökte lära ut. I mellanstadiet hade vi en gång en ung vikarie som på ett förmodligen pedagogiskt sätt, förklarade för oss tolvåringar hur en fuga är uppbyggd.
Ja, jag vet ju åtminstone att det finns något som heter fuga men inte så mycket än så.
En annan minnesvärd lektion var när en musiklärare på högstadiet lärde oss att det var meningslöst att banta för fettcellerna försvinner aldrig. De krymper ihop när vi går ner i vikt men väller ut så fort de får chansen. Här kan man säga att empiri med åren har bekräftat den tesen.
En sak jag ägnade stor möda åt att försöka begripa men aldrig någonsin haft användning för är att räkna ut en ekvation. Det binära talsystemet likaså.
Sex och samlevnad som ämne kommer inom kort att byta namn till "Sexualitet, samtycke och relationer". Här har vi sannerligen en grannlaga uppgift att lära våra unga hur de ska hantera alla myter och förväntningar på det som förhoppningsvis kommer att vara en stor del av deras liv.
Organisationen "Porrfri barndom" har i en undersökning konstaterat att åtta av tio barn har sett porr på nätet. Medelåldern när barn aktivt börjar titta på porr är 12 år, en hel del börjar alltså när de är yngre än så. Om vuxenvärlden överlåter åt porrindustrin att utbilda våra barn och unga i sexualitet är vi verkligen illa ute.
Och det är ingen idé att sucka över "dagens ungdom", hade det gått att söka på spännande ord och få upp massor av rörliga bilder så hade vi också gjort det när vi var små.
Att prata om dessa saker med sina föräldrar är kanske det mest pinsamma man kan tänka sig, för båda parter. Inte för att föräldrar ska ursäktas och slippa sitt ansvar, men skolan är nog, trots allt, mer effektiv i att ta upp dessa viktiga frågor.