När Storbritannien kring förra sekelskiftet av sociala skäl började bygga sina första så kallade Council houses, i vad som varit slum i Bethnal Green i London, så innebar det ett enorm förbättring av boendestandarden. Ett aber var att hyran blev så hög att många av dem som tidigare hade bott i området inte hade råd att flytta in.
Riggen på Gråbo, med 87 lägenheter, ser på många sätt ut som ett av Gotlandshems trevligare områden. Byggt på 70-talet, men inte alls som man föreställer sig ett av det årtiondets miljonprogramsområden.
Men tydligen finns det ändå skäl att riva två kvarter och bygga nytt, åtminstone enligt Gotlandshem, vilket är skam och skandal när det rör hus som inte är äldre än så. Förutom Riggen gäller det även kvarteret Myran, som också har hus byggda på 70-talet.
Den kartläggning av underhållsbehovet som Gotlandshem genomfört borde uppenbarligen ha genomförts för länge sedan. Det eftersatta underhåller har ju inte uppstått plötsligt under nuvarande ledning, utan är resultatet av decennier av underlåtelser.
Oron är stor bland hyresgästerna. Det har jag inte alls svårt att förstå. Äldre, etablerade allmännyttiga bostadsområden vänder sig i ett viktigt avseende inte till samma publik som nyproduktion. Hyresnivån i nyproduktion, och för den delen i lägenheter som blivit föremål för omfattande renoveringar, blir betydligt högre än i fem decennier gamla hus, även om de underhållits löpande.
Det kan gå för hyresgästerna som det gjorde för dem i Bethnal Green. De kan aldrig flytta in i de nya husen.
Å andra sidan är det ju inte så lätt att hitta alternativa boenden på Gotland. Så det kan också bli så att de mer eller mindre tvingas flytta in, för att sedan försöka hanka sig fram på det som är kvar när hyran är betald.
Det är ett väldigt fokus på hyrorna, i den egendomligt ordnade svenska hyresmarknaden. Kan inte detta leda till eftersatt underhåll, så länge hyrorna hålls nere, och sedan dyra renoveringar (eller till och med rivning och nybygge) vilket plötsligt medger helt andra hyror?