Att få livspusslet att gå ihop när barnen är små är inte alltid lätt. Politiker som dikterar hur familjelivet ska se ut gör inte saken bättre. Om politiker i stället ger föräldrarna mer bestämmandemakt kan det stärka familjerna.
1 juli i år så kan föräldrar överlåta upp till 90 dagar av sin gemensamma föräldraförsäkring till annan närstående. Denne kan då få vara föräldraledig trots att denne inte är vårdnadshavare. Att kunna få hjälp av en annan vuxen som kan kliva in och få samma ersättning som föräldrarna är något som varit efterfrågat och skulle hjälpa många familjer att få livspusslet att gå ihop. Släktingar som mor- och farföräldrar kan nu hjälpa till med full rätt till ersättning. Framför allt ensamstående får det betydligt lättare då det inte längre är de själva som måste få all föräldraledighet.
Trots de många fördelarna och friheten ändringen ger föräldrarna har den fått kritik. När förslaget först presenterades sommaren 2023 hävdade bland andra Socialdemokraterna (TT 15/9–2023) att det skulle leda till en stor ökning av antalet barnskötare som anställdes för att arbeta i familjerna. Då föräldrarna själva avgör vem som utgör ”nära” vuxen skulle vem som helst kunna rekryteras att ta ut familjeledigheten. Kärnan av problemet ansågs ligga i att anställningarna på pappret var uppdragsavtal. Familjer kan exempelvis med den upplåtna föräldraledigheten köpa en barnskötartjänst av ett företag som sedan rekryterar barnskötare som uppdragstagare och inte som anställda.
Det här är inte unikt för barnskötare. En vanlig problematisering av så kallade gig-jobb är att de ofta tar formen av uppdragsavtal och inte anställningsavtal och därmed kringgår den svenska arbetslagstiftningen som finns till skydd för arbetstagaren. Det är dock en separat fråga som inte kommer att förändras av en förändring av föräldraförsäkringen. Vill man göra något åt det? Ändra arbetslagstiftningen och hindra inte nödvändiga reformer som ger föräldrar frihet.
I grunden är det inte konstigt att motstånd mot reformen kommer ifrån vänster. För den sidan har alltid föräldraförsäkringen varit ett politiskt verktyg för att styra folks vardag. Förslag om att fullt ut kvotera föräldraförsäkringen så att båda föräldrar tar ut lika mycket ledighet har kommit och gått. Trots att 76 procent av föräldrarna i en tidigare mätning själva ville fördela ledigheten (Sifo 2018) har man ansett sig veta bättre.
Att man lyfter fler barnskötare som ett problem är troligen för att man vill få in en klasskonflikt. Bilden av rika familjer som stjälper över hushållsarbetet på fattiga barnflickor är knappast positiv. Det blir dock en djupt oärlig bild då förändringen på inget sätt ändrar arbetsmarknaden och föräldraförsäkringen tillfaller alla lika. Den rika familjen har samma möjlighet att få hjälp utifrån som den ensamstående låginkomsttagaren. Den riktiga konflikten är huruvida föräldrar ska ha friheten att bestämma själva eller inte.