I våras fick Ulf Kristerssons (M) dåvarande statssekreterare PM Nilsson gå efter att ha tjuvfiskat ål i den blekingska skärgården. Nu är statssekreteraren Johan Jakobsson i hissen för liknande brott.
Enligt Aftonbladet utreds han dels för att olovligen ha byggt en brygga och ett trädäck inom strandskyddat område vid sitt hus i Stockholms skärgård, dels för otillåten miljöverksamhet och brott mot områdesskyddet.
Enligt kommunen är det troligt att Jakobsson får dispens i efterhand för bryggan. Då är det värre med den otillåtna miljöverksamheten. Det är inte tydligt i vad den består, men givet bland annat de maskiner som syns på satellitbilder över fastigheten är det en rimlig gissning att utredningen handlar om grävarbete eller muddring.
Den som vill utföra sådana arbeten måste ta sig genom en snårskog av olika regler för att få dispens. Det ska framhållas att Jakobsson inte är fälld för något och att han enligt sms till Aftonbladet haft tillstånd att göra ”visst undervattensarbete”.
Givet hur sträva regelverken är när det gäller områdesskydd är det anmärkningsvärt att han inte var tydligare än så kring dispensen. En tydlig redovisning hade ju satt stopp för både spekulationer och brottsutredning. Det är besvärande, och det är ingen rolig process Jakobsson står inför.
Den oskuldspresumtion som egentligen utgör hörnsten i en rättsstat finns ju inte i miljömål. Det är Jakobssons uppgift att bevisa att han är oskyldig och att det han gjort inte inneburit skada på miljö eller allmänna och enskilda intressen. Till skillnad mot vanliga fall när det är åklagarens fall att bevisa skuld. Det här begränsar sig inte till vatten, utan i princip allt Miljöbalken reglerar. Lägg därtill hopplös tillsyn.
Liknande gäller djurskydd, artskydd och i stort sett allt som rör naturen. Det innebär dels att människor utreds eller till och med straffas trots att de försökt göra rätt, dels att riktiga fel missas eftersom de som utgör kontrollen inte förstår vad de tittar på. Både skyddet av djur och natur samt rättssäkerhet är satta ur spel.
Det är därför så många i mer än 25 år tjatat och bett om förändringar av lagstiftningen samt mänskligare och mer adekvat tillsyn och tillämpning. Men det har inte hänt någonting. I alla fall inte i positiv riktning.
Det har inte spelat någon roll hur många drabbade som pekat på fel i lag och tillämpning eller hur absurda deras historier varit. När PM Nilsson fick gå tändes därför lite hopp att förändring skulle uppnås av att någon i den innersta kretsen drabbades och kunde berätta om sina upplevelser.
Därför väcker det Jakobsson drabbats av återigen hopp. Efter att polisanmälan mot Jakobsson blivit offentlig aviserade M ambitionen om att reformera strandskyddet. Det går givetvis att ha synpunkter på tajmingen, men en förändring är angelägen. Däremot är det inte rimligt att dåliga lagar inte ändras förrän de drabbar högdjuren.