Krisen kan vara allt från en internationell kamp mot viruset, till din egen oro för framtiden. Men hur bra är vi på att ta hand om varandra i de olika kriser vi alla drabbas av.
På 1177 vårdguiden, beskrivs en kris på följande sätt: ”En kris är en ofta stark reaktion på en förlust eller en förändring i livet. Det är en vanlig reaktion på en svår situation.” För att vi ska kunna komma ur krisen på bästa möjliga sätt behöver vi ha kunskap och personer runt omkring oss som stöd och hjälp. Det kan vara allt från en nära vän till någon som arbetar med krishantering, exempelvis en psykolog. Men det viktiga är att krisen bearbetas så fort som möjligt annars finns risken att ärren efter krisen inte läker och vi drabbas av psykisk ohälsa.
De som i sitt dagliga värv jobbar nära allvarliga händelser där exempelvis dödsfall är en del av vardagen har till stor andel bra utbildning för att klara av sina arbeten. På de arbetsplatserna finns rutiner och verktyg för att bearbeta det man upplever under sina arbetspass. Där samlar man ofta gruppen och samtalar om det som hänt. Ett gruppsamtal där alla får möjlighet att prata av sig. Men man följer även upp och tar hand om varandra under den tid det behövs. Men hur ser det ut på andra håll i samhället?
Under krisen 2007-2008 drabbades många företag av en dramatisk orderminskning och tvingades till drastiska åtgärder. Både företagare och deras anställda hamnade i krissituation. Mitt i allt detta befann sig många fackliga företrädare som fick ta hand om både uppsägningsförhandlingar och de medlemmar som drabbades. Ofta rutinerade fackliga rävar som upplevt många tuffa förhandlingar och hjälpt många medlemmar genom kriser av olika slag. Men under den kris som man då upplevde var det värre, mycket värre. Frågan som få tänkte på var hur förhandlarna själva klarade av den press som låg på dem. På många fackklubbar runt om i landet tog man till slut stöd av företagshälsovård eller annan med liknande kunskaper när för att de som förhandlade skulle må bättre. Förhoppningsvis har man tagit med sig den erfarenheten och använder sig av det man lärde sig i denna nya kris.
Det vi ser i dag är att betydligt fler blir drabbade. Vem tar hand om småföretagarna som kämpar med att hålla sina företag på benen? Vem tar hand om de anställda som förlorar sina arbeten? Vem tar hand om dig som är orolig för anhörigas hälsa eller att själv bli sjuk?
Här har vi mycket att lära. Fler arbetsgivare borde ha en aktiv krisplan för både personalen och sig själva och väl uppbyggda kontakter med företagshälsovård eller företag som kan bistå med krishjälp. Men även skolan borde ha krishantering på schemat så både lärare och elever kan förstå vad en kris är och vad den gör med oss. För alla kommer vi att drabbas av kriser och då är det viktigt med en bra krishantering.