Genom hemliga inspelningar har redaktionen identifierat 23 konton på sociala medier som drivs av SD:s kommunikationsavdelning
Det rör sig om tretton konton på TikTok, tre på Youtube, tre på Instagram och fyra på Facebook. Antalet följare varierar från en handfull till flera tusen. Vinkeln i avslöjandet är att det inte framgår att kontona styrs av SD.
I vissa fall är det korrekt, i andra fall ett mer tveksamt påstående. Att riksdagsledamöter som under eget namn agerar på sociala medier har anknytning till SD är ju inget avslöjande.
Värt att notera är att Socialdemokraterna i onsdags uppdaterade beskrivningen av Facebooksidan ”Sverige inför verkligheten”, så att det nu redovisas att partiet står bakom. SD har också omplacerat två tjänstemän och därmed vidtagit liknande åtgärder som när S blev påkommet med trollkonton år 2018 (SVT 26/1 – 18).
Betyder det att SD inte ska straffas? Nej, det är ett riktigt ofog att hålla på så här. Partiet får skylla sig självt när det höjer prislappen för att hitta samarbetspartners. Samtidigt har både de som råkat ut för välkoordinerade vänsterkonton och de med gott minne lite svårt att hetsa upp sig över nyheten.
Inte för att SD inte gjort fel, det har man och det ska kritiseras, utan för att partiet inte är ensamt om att använda avsändare utan uppenbar koppling. Det hade varit tacksamt om de vi gett förtroendet att styra kunde uppträda som de vuxna de faktiskt är. Därför är det mer rimligt att väljarna uttrycker besvikelse och kritik än att företrädare för andra partier gör det.
Samtidigt går det att förstå kritiken från samarbetspartierna. Dels för att Tidöavtalet anger att partierna ska uppföra sig väl mot varandra, dels – och kanske ännu mer – för att mycket av det här handlar mer om Liberalerna än om SD. L måste hållas nöjda.
Målet med motståndarnas kritik är inte att ändra SD. Det är ju föga troligt att någon skulle sluta rösta på SD bara för att partiet varit otidigt på internet. Målet är att spräcka regeringen genom att driva ut L.
Oppositionen har hela tiden sett L som den svaga länken i Tidösamarbetet. Dels för det låga väljarstödet, dels för det interna motståndet mot att samarbeta med SD. Vad som ytterligare ligger i potten är det stundande valet till Europaparlamentet där L är farligt nära spärren. Åker L ut ur parlamentet kommer det heta att det berodde på Tidösamarbetet och SD:s trollkonton, inte på att L valt en uppställning som för många är omöjlig att rösta på.
Det är i ljuset av detta både väljarna och Tidöpartierna bör betrakta spektaklet. SD ska ha kritik. Den är välförtjänt. Partiet får skylla sig självt både när det gäller samarbetspartiernas minskade förtroende och för att nätkrigandet förstör behållningen av den kompromissvilja partiet visat. Det är bedrövligt men det är inte värt en regeringskris.