Varje år när tv-kanalerna gör sina sammanfattningar av den svenska kungafamiljens åtaganden under året står det så fullkomligt glasklart vem det är som är den starkast lysande representanter för den svenska monarkin.
Kung Carl Gustaf framstår som trött, arrogant och till synes ganska ointresserad av det mesta. Kronprinsessan Victoria är i det avseendet hans totala motsats. En stjärna som imponerar i alla sammanhang, kunnig, pigg, smart, intresserad och helt utan sin fars behov av att markera sin överordning. Hon behöver inte hänvisa till sånt som status för att få respekt, den får hon för sitt sätt att utföra sitt uppdrag.
På nyårsafton deklarerade vår kungs kusin, Danmarks drottning Margrethe, att hon efter 52 år som regent abdikerar i januari och lämnar över kronan till sonen kronprins Frederik.
Det är första gången i modern tid som en nordisk regent abdikerar och beskedet kom oväntat, både för det danska folket och resten av världen. Den 14 januari, samma datum hon själv tillträdde 1972, lämnar hon över till kung Frederik X.
Drottning Margrethe är 83 år och genomgick för ett år sedan en ryggoperation som enligt nygetsrapporteringen var det som fick henne att fatta beslutet att abdikera.
Hennes kusin och svenska kollega har nyss avslutat firandet av sina 50 år på tronen och kan stoltsera med att vara den svenska regent som suttit längst på tronen. Då passar det också utmärkt att leva upp till valspråket "För Sverige i tiden" och lämna över till Victoria.
Varför inte ta inspiration av sin danska kusin och göra det just det datum han själv år 1973 tillträdde som Sveriges kung: den 15 september.
Det finns kritik mot att monarkin är något som går i arv. Det finns flera aspekter i den kritiken som är rimliga. Både det faktum att uppdraget går i arv oavsett arvtagarens förmåga att utföra uppdraget, och att arvtagaren i fråga inte har ett fritt val för hur hens eget liv ska se ut.
Man kan avhända sig uppdraget men förväntningarna vilar tungt på tronarvingens axlar. Just för Victoria syns bördan dock vila ganska lätt, hon är som klippt och skuren för jobbet och mer än redo att ta över.
Men det som förtjänar mer kritik än att uppdraget går i arv är det orimliga i att uppdraget ska lämnas över enbart i samband med att sittande regent bokstavligt talar trillar av pinn.
Det kan innebära, som nyss i Storbritannien, att den nya regenten passerat sitt bäst före datum med hästlängder när det är dags att äntra tronen.
Kungen fyller 78 i år. Det vore bäst både för honom själv och hans folk om han väljer att vara en kung i tiden och gå i pension.