Utrikeskrönika
Den senaste sprickan handlar om att tyskarna röjt att brittisk trupp befinner sig inne i Ukraina. Först var det förbundskansler Olaf Scholz som angav just behovet av trupp på marken som skäl för att han inte ville skicka långdistansvapnet Taurus till Ukraina. I samma uttalande hintade Scholz om att britterna redan hade personal inne i Ukraina för att sköta deras långdistansvapen Storm Shadow.
Sedan lyckades ryssarna avlyssna och sprida en videokonferens där Tysklands flygvapenchef talar om brittisk trupp djupt inne i Ukraina, samt om att Tyskland inte vill bidra med vapen som kan vara krigsavgörande.
Den brittiska regeringen håller sig diplomatiskt artig i sina kommentarer men brittiska försvarsdebattörer som den tidigare försvarsministern Ben Wallace rasar både över den tyska attityden samt över hur lätt det tyska ledarskapet verkar ha infiltreras av rysk säkerhetstjänst. Den brittiska insikten är att man aldrig skulle ha litat på Olaf Scholz när han talade om Zeitenwende och nytt tyskt ledarskap.
Storbritannien och Tyskland hade redan från början helt olika ingångar i Ukrainakonflikten. Tyskarnas strategi var länge att försöka garantera fred genom att bygga upp ekonomiska samarbeten med Ryssland – som Nordstream. Britterna var samtidigt högst involverade i att bygga upp Ukrainas militära försvar.
Utbytet med brittiska specialförband kan ha haft avgörande betydelse under den fullskaliga invasionens första dygn då ukrainarna nedkämpade ryssarnas försök att komma åt president Zelenskyj och den ukrainska statsledningen.
Britterna har sedan starten varit drivande i att ge ukrainarna nya militära förmågor. Pansarvärnsvapen som man skickade tillsammans med Sverige blev avgörande för att hejda ryskt pansar. Britterna var också först med att skicka tunga stridsvagnar och ledande i att bygga upp en logistikkedja för det ukrainska pansarvapnet.
Det brittiska långdistansvapnet Storm Shadow gav ukrainarna möjlighet att slå mot logistikcentra och ledningsplatser långt bakom fronten. Med brittisk hjälp har ukrainarna också byggt upp en förmåga att slå ut ryska fartyg från kusten samt en amfibieförmåga för att anfalla över vatten. Det brittiska stödet har gjort att Ukraina har kunnat hota Ryssland både på djupet och på flankerna. Ryssarna har tvingats binda upp förband för att skydda till exempel Krim.
Tyskarna däremot har varit obenägna att ge stöd som hjälper Ukraina att vinna initiativet i kriget. Tyskland har varit en bromskloss för nya förmågor som stridsvagnar och långdistansvapen. Precis som framkommit i läckta samtal är tyskarna rädda för att bidra på ett sätt som framstår som avgörande. När man skänkt materiel har man varit noga att göra det tillsammans med andra.
Till Tysklands försvar ska sägas att landet gett mer än dubbelt så mycket som Storbritannien i ekonomiskt stöd. Men utan det mer direkta sätt som Storbritannien stöttat på hade det inte funnits något Ukraina att skicka pengar till.