Nionde juni i år går vi till EU-val. Ett litet land som Sverige har mycket att vinna på ett välfungerande EU-samarbete, men också mycket att förlora på Bryssels tilltagande ambitioner att detaljreglera den inre marknaden.
Senare i år träder exempelvis ny EU-lagstiftning i kraft som kräver att alla nysålda mobiltelefoner ska kunna laddas med en USB-C-laddare. Att bara ha en typ av laddare kan förstås te sig lockande, men förslaget är en form av populism från Bryssel. Detaljregleringar som dessa riskerar att skada den europeiska ekonomin och undergräva hela EU-samarbetet.
Regleringen kan liknas vid att lagstifta om att alla fordon oavsett tillverkare måste kunna tankas med bensin. Då går det inte att senare komma och spela förvånad över att ingen längre är intresserad av att utveckla fordon som drivs av annat än just bensin. För vem skulle vilja lägga pengar på att utveckla något som inte får säljas? Om sedan en miljövänlig motor mot förmodan skulle utvecklas ändå så skulle det krävas tid, pengar och energi att övertyga politiker om att tillåta försäljning av denna.
På samma sätt riskerar utvecklingen av andra typer av laddare att avstanna med en reglering som enbart tillåter en typ av laddare. Inget företag inom EU skulle vara intresserade av att utveckla någon annan laddare än just USB-C-typen. Särskilt inte om de också skulle behöva övertala politiker att dra tillbaka sin egen lagstiftning.
Precis som mycket av den tekniska utvecklingen som skett de senaste hundra åren var otänkbar för tidigare generationer människor, är också framtidens teknik svår att föreställa sig för oss nutidsmänniskor. Det blev ju till exempel inga flygande bilar som det siades om för hundra år sedan, men väl internet, kärnkraft och AI. Att just USB-C också kommer att vara det bästa laddningssystemet i en avlägsen framtid ter sig därför osannolikt.
EU:s reglering av laddare kommer därför bara att säkerställa att nästa generations laddteknik inte kommer att utvecklas i Europa. I stället kommer det att ske på platser där det råder fri konkurrens och där företag har allt att vinna på att utveckla ny och bättre laddteknik.
Det är heller inte bara när det kommer till detaljreglering av laddare till småelektronik som EU verkar ha siktet inställt på att bli värst i klassen. GDPR-direktivet som implementerades 2018 är detaljrikt och högst restriktivt för företag och organisationer i deras hantering av personuppgifter. Ambitionen att värna medborgarnas privatliv är mycket lovvärd.
Samtidigt diskuteras just nu lagförslaget “chat-control”, som skulle innebära möjligheter att övervaka medborgares meddelanden, e-mail och annan personlig korrespondens – ett oerhört intrång i medborgarnas privatliv. Med så vitt skilda förslag på så kort tid tycker man sig nästan ana ett synsätt i Bryssel om att det finns ett egenvärde i att reglera. Det är långt från EU:s grundidé om säkerhet och en inre marknad.