Traditionen är faktiskt modern men har snabbt blivit populär. Det hör till undantagen att några så frimodigt hyllar det provinsiella i vår starkt centraliserade nationalstat.
Bara namnet Småland är ju annars en påminnelse om hur Sverige växte fram. Många små länder skilda av oländiga skogar. Och egentligen finns de fortfarande där – en mångfald bygder som alla har sina egna specialområden, geografiska perspektiv och dialekter.
Men i politiken har idén länge varit att Sverige drivs framåt av två eller tre storstadsregioner. Hoppet för oss som bor utanför dessa har beskrivits som snabba kommunikationer med framförallt Stockholm. Det kanske starkaste uttrycket för denna idé har varit planerna för höghastighetsbanor mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö.
Planen var från början ett förslag från en trött Alliansregering under Almedalsveckan valåret 2014. M ville hålla kvar C och kanske locka MP. I projektet fanns alla tidens värdeord om klimatnytta, modernitet och urbanisering. Lokala politiker uttalade sitt stöd. Förvånansvärt ofta i tron att tågen skulle stanna just vid deras station. En smula underligt med tanke på att snabbtågen blir snabba just därför att de slipper stanna.
Med tiden kom dock kritiken. Riksrevisionen kallade det Sveriges största finansiella åtagande i modern tid, men konstaterade att alternativ aldrig utretts tillräckligt. I en färsk rapport från Trafikverket bedöms den ekologiska hållbarheten vara osäker och den ekonomiska hållbarheten negativ ”eftersom kostnaderna överstiger nyttorna”.
Moderaterna och Liberalerna har efter hand stigit av projektet men regeringen fortsätter att driva det.
Till den tidigare kritiken kommer nu pandemins erfarenheter och förändringar av hur vi organiserar arbete. Hur många av oss behöver verkligen pendla till Stockholm när vi lärt oss att det går utmärkt att prata över Teams och Zoom?
Vi skulle nu kunna släppa målet om snabbt växande storstadsområden. Detta har aldrig varit annat än just en ideologi. Andra länder har tagit andra vägar. Ett exempel är Norge som genom infrastruktursatsningar och landsbygdspolitik fått en utveckling utan regionala förlorare.
I stället för att bygga höghastighetsbanor mellan storstadsområdena skulle vi kunna satsa på att rusta det lokala Sverige. Bättre underhållna vägar, fler avgångar med regionaltågen, fortsatt utbyggt fiber, fler laddningsmöjligheter för elbilar, fräschare bussar och tryggare pendeltåg. Delar av Sverigeförhandlingarna kan på så sätt fortfarande förverkligas. Regionrådet i Uppsala, Stefan Olsson (M) talade på sin facebooksida (23/2) om att ”bygga infrastruktur i det lilla”. Det vore en god idé.