På fredagen var det Centerpartiets dag i mediernas vecka med partierna och deras företrädare, i frånvaron av Almedalsveckan. Vikarierande partiledaren Anders W Jonsson intervjuades i en rad medier.
Coronakrisen och hanteringen av den gällande sjukdomen och dess spridning i bland annat äldreomsorgen, och de ekonomiska effekterna och åtgärder för att mildra dem togs upp.
Att sjuka inom äldreboenden inte fått den hjälp de skulle kunnat ha fått om de prioriterats högre och behandlats individuellt även om de har hög ålder var oacceptabelt, sa Jonsson. Hälso- och sjukvårdslagen måste ändras för att undvika det, menade han.
Likt i tidigare partiföreträdares intervjuer kom migrationen upp. Jonsson framhöll sitt partis politik om att stå för asylrätten och ha en humanitär linje gällande migrationen med familjeåterförening och säker rättsprocess.
Trots att C är emot det volymmål som diskuteras, även om det är i form av riktlinje med ett spann i asylsökande per år, är C med i de förhandlingar som sker mellan allianspartierna och S. C vill vara med och påverka och ta ställning till ett slutförhandlat förslag till ny lagstiftning om migrationen.
Nuvarande lag, som är tillfällig från 2016, är väldigt restriktiv. C vill ha en lag som ger utrymme för fler asylsökanden och familjeåterförening.
Och C vill ha en bred överenskommelse, som innefattar S och M. Om C är med i den beror på vad S och M kan komma överens om. Om de alls kan det.
Mycket pekar på att det inte kommer bli en migrationslagstiftning som medger en så stor asylmottagning och invandring som C vill ha. De tre stora partierna, S, M och SD, och nästan alla deras väljare vill ha en restriktiv migrationspolitik.
C har varit ett mittenparti, men är det i allt mindre grad. C intar allt oftare en kantposition i sakfrågor, som om migrationen, privatiserad arbetsförmedling, arbetsgivarvänlig arbetsrätt och en del annat.
Ändå är C anhängare av breda lösningar mellan S och borgerliga partier samt är med i januariavtalet mellan fyra partier som ligger som grund för den majoritet på fem partier som i riksdagen tolererar Stefan Löfvens regering.
Men om C inte känner sig bekväm med grupperingen där S och dess politik utgör den breda mittfåran, och heller inte med Moderaternas regeringsalternativ som innebär budgetförhandling med Sverigedemokraterna, är C nära att hamna utanför både politiska mitten och breda lösningar.
C har förflyttat sig från att ha varit ett parti strax till höger om mitten och haft många åsikter som haft folkligt stöd. Nu har C i ekonomiska frågor ofta väldigt högerliggande nyliberalt inspirerade åsikter som sätter kapitalstarka arbetsgivarintressen främst.
Till det kommer migrationspolitiken där partiets politik skulle leda till omfattande invandring om den genomfördes. Och med det tryck på bostäder, jobb, utbildning, vård och annat som det skulle föra med sig. Särskilt med tanke på att många av de asylmottagna skulle ha låg utbildning och svårt att få jobb.
C och Jonsson tror sig vara i en stark position i svensk politik men det är de inte. Accepterar inte C att partiet får kompromissa bort många högerliggande idéer om privatiserad arbetsförmedling, försvagad arbetsrätt för anställda och annat till förmån för en politik som är nära den S står för är det en moderatledd regering som budgetförhandlar med SD som är alternativet.
I alla fall om C inte vill låsa in sig på partikansliet och vara i fred med sina principer gällande allt från migration till arbetsrätt.