Efter mark- och miljööverdomstolens beslut att avvisa Cementas ansökan om utökad kalkstensbrytning och högsta domstolen beslut att inte ge prövningstillstånd riskerar vi en cementkris vilken kan ge allvarliga följder för hela samhället. Det visar den SGU-rapport som Peter Wennblad, biträdande chef för Svenska Dagbladets ledarredaktion, var först att kommentera.
SGU-rapporten är en påminnelse om att cement inte är som vilken annan vara i butiken som helst och lätt kan bytas ut till ett annat märke eller sort. Cementtillverkning är komplicerad och råvaran har en mycket stor inverkan på slutprodukten. Det går inte att ta vilken kalksten som helst och tro att det blir samma resultat. Vi vill nog alla att den betong som används till svenska hus- och infrastrukturbyggen är noggrant kontrollerad gällande funktion och hållfasthet, och då kan man inte byta ut bindemedlet cement hur som helst. Jag tror de flesta inser hur viktigt det är att använda noggrant utprovade material när vi bygger hus, broar eller andra viktiga konstruktioner som kräver betong.
SGU visar i sin rapport att ett skifte från Slitecement till importerad cement skulle kunna ta upp mot fem år innan transporter, infrastruktur och framtagning av nya recept för betongframställning finns tillgänglig. En sådan omställning skulle dessutom medföra kraftigt höjda priser på cement och därmed högre byggkostnader.
Någon ersättning till cement som bindemedel i betong finns inte heller inom överskådlig tid, enligt SGU.
En import av cement eller kalksten skulle dessutom orsaka stora försämringar för klimatet enligt SGU. ”Sannolikt skulle en märkbart ökad import av cement innebära såväl stora samhällsekonomiska som miljömässiga konsekvenser, vilket inte överensstämmer med uppsatta hållbarhetsmål och Agenda 2030.”
Om vi ska ta vårt ansvar för klimatet på allvar kan vi inte bara exportera våra klimatavtryck. Klimat hotet är globalt och gränslöst, då kan vi inte bara se på de utsläpp som sker inom landets gränser. Vi måste också se på de klimatavtryck vi gör genom import av varor som tillverkas och transporteras hit från andra länder.
Nu är det ju inte bara den inhemska cementtillverkningen och det eventuella kaos som en cementkris kan innebära som står på spel, utan på andra sidan står tillgången till grundvatten på norra Gotland. Frågan om vilken påverkan en utvidgning av brottet på Filehajdar har på grundvattnet måste prövas i domstol. Den hittills enda domstolen som tagit sig an sakfrågan är mark- och miljödomstolen vilken gav Cementa rätt. Men den domen har inte längre bäring på grund av det avvisningsbeslut som mark- och övermiljödomstolen tog.
Enda sättet för Cementa att få ett nytt bryt tillstånd är genom en ny rättslig prövning. Det kommer att ta sin runda tid innan en ny prövning har gått igenom alla juridiska kvarnar och fram till dess måste den svenska cementtillgången säkras.
Om jag tolkar SGU rätt, kan det säkrandet bara ske på ett sätt, nämligen att Cementa tillåts fortsätta bryta sten i sina brott vid Slitefabriken. Hur det rent rättsligt ska kunna ske på ett sätt som är förenligt med svensk lag är däremot något som verkar vara en mycket svårknäckt nöt. Men en nöt som måste knäckas i närtid. För cementkrisen kan bli värre än vi någonsin befarat.