Centerpartiets valberedning har bestämt sig för vem de anser ska bli partiledare efter Annie Lööf. Det blev Muharrem Demirok. I början av februari får vi veta om den extra partistämman håller med om att det är rätt val, i samband med partiets kommundagar i Helsingborg.
Jag utesluter inte att partistämman revolterar. Den risken hade funnits oavsett vilken av de tre huvudkandidaterna som valberedningen hade bestämt sig för. Efter en kort nomineringstid utsåg valberedningen tre huvudkandidater i en dold process som många haft synpunkter på. Och under tiden som kandidater har alla tre stukats av gräl och avslöjande som fått dem allihop att se mindre valbara ut.
Vad innebär det för Centerpartiets framtida utveckling om Muharrem Demirok verkligen blir partiledare?
Jag vet inte.
Även detta säger en del om valprocessens brister.
Hade det blivit Elisabeth Thand Ringquist så hade det ändå varit en uppenbar fortsättning på den vägval som gjorts under Annie Lööf.
Hade det blivit Daniel Bäckström så hade det sannolikt inneburit en omorientering och ett försök att återvinna förtroendet hos Centerpartiets traditionella (men i hög grad förlorade) landsbygdsväljare.
Valet av Muharrem Demirok skulle kunna beskrivas som valberedningens sätt att avstå från att fatta några viktiga strategiska beslut om framtiden.
Men det är ändå något av en brytningen med Lööf-eran och en förskjutning av Stockholmscentern när den uppenbara arvtagerskan ratas och när Daniel Bäckström dessutom föreslås som första vice ordförande. Valberedningen har dock inte vågat ta steget fullt ut, varför valet föll på kompromisskandidaten. Muharrem Demirok skulle därmed kunna bli en oprövad övergångsläsning under några år, under vilka Centerpartiet gradvis kan ändra kurs. Ungefär som när Lennart Daléus blev partiledare efter Olof Johansson under några år, för att sedan ersättas av Maud Olofsson. Daléus utsågs till partiledare 1998 och marknadsfördes i valet samma år med den famösa valaffischen "Det här är Lennart". Partiet backade. År 2001 avgick han, under tryck bland annat av dåliga opinionssiffror. År 2002 gick han ur partiet.
Frågan är dock om Centerpartiet har råd att vara profillöst under några år. Risken är att man tappar de väljare man vunnit under Lööf-åren, utan att vinna tillbaka de man förlorat. Men vem vet, Muharrem Demirok kan kanske överträffa förväntningarna.