Ledare: Centerpartiet varken borgerligt eller liberalt

Regeringen är inte tillräckligt borgerlig, samtidigt som Demirok hittills har gjort allt för att göra C mer vänster, till en annan sorts kopia av S. Men väljarna verkar föredra originalet.
Enligt opinionssiffror från början av mars balanserar C på riksdagsspärren med 4,4 procent – det lägsta stödet på nästan tio år. Samtidigt har S sitt högsta stöd på mycket länge, till och med 38 procent enligt vissa mätningar, mycket tack vare väljarströmmar från just C. C:s egen eftervalsanalys slår fast samma sak, och att det var ett misstag av C att inte närma sig S efter januariavtalets fall. Ändå vill Demirok fortfarande inte ta ställning: ”Jag är inte vald för att jag ska göra Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson till statsminister”, som han säger i en intervju med Göteborgs-Posten (27/3). Den förlorande strategin med ”den breda mitten” – som väljarna underkände – tycks alltjämt leva kvar.

C har i praktiken bara två vägar framåt. Antingen vinner man tillbaka väljare från S genom en mer uttalad vänsterprofil, eller den för C mer traditionella marknadsliberala profilen för att locka borgerliga väljare från regeringspartierna. Högern vann trots allt valet genom ett starkt stöd på landsbygden, där C traditionellt haft sina starkaste fästen. Medan storstadsväljarna flyr vänsterut hade Demirok alltså kunnat ta C tillbaka till rötterna som ett borgerligt landsbygdsparti med tydlig högerprofil. I stället har han gjort motsatsen.
Demirok har deklarerat att han vill göra upp med bilden av C som ett ”nyliberalt” parti. Samtidigt kritiserar han den borgerliga regeringen för att inte vara tillräckligt höger: ”Den här regeringen är varken borgerlig eller liberal, den är någonting annat”. Frågan är då vad det gör C till för parti. För efter två månader med Demirok, och den riktning han stakat ut, står en sak klart: C är varken borgerligt eller liberalt.

Redan i sitt installationstal började Demirok distansera sig från partiets tidigare politik, framför allt vad gäller synen på friskolor och vinstuttag i skolan. Senare har han också uttalat att C ska börja engagera sig mer i frågor om klassklyftor och välfärdspolitik. Exakt vad det betyder är ännu inte klart, men särskilt borgerligt låter det inte. Därtill lyser landsbygdsfrågorna, som alltid varit C:s själ och hjärta, alltjämt med sin frånvaro. Partiet har ännu inte återhämtat sig från att ha tappat kärnväljarna på landsbygden i det senaste valet. Att Demirok nu surrar fast partiet vid samma strategi lär inte göra saken bättre.
Om den borgerliga regeringen inte är tillräckligt borgerlig – mest en sämre variant av S – borde C fundera på sin egen självbild, för särskilt borgerligt eller liberalt är partiet inte längre.