Lars Thomsson (C), förre detta riksdagsledamot för Gotland, intervjuades i onsdagens GT i samband med en exposé över nyhetsåret 2022. Han beskriver det då som "väldigt jobbigt" att den riksdagsplats han satt på gick till Moderaterna. Förmodligen smärtade det ännu mer att Sverigedemokraterna var tvåa på den bollen, med honom själv och Centern på en ganska avlägsen tredjeplats.
Lars Thomssons förklaring till varför det gick som det gick, kanske snarare för partiet i allmänhet än för honom personligen, formulerar han som om förklaringen låg utanför partiet. Att partiet gick sämre än förväntat, speciellt på landsbygden beror på att:
– I efterhand och med lite distans är tydligt varför det gick som det gick. Vi fick stryk eftersom vi – om jag får uttrycka det så – kletades ihop med Vänster- och Miljöpartiet. Vi sågs helt enkelt inte som ett borgerligt parti. Där har vi en stor utmaning i framtiden.
Men det var ju inte någon annan som kletade. Det var ju Centerpartiet som av egen vilja limmade på samma spretiga regeringsunderlag som V och MP. Magdalena Andersson skulle fortsätta vara statsminister. Centerpartiet sågs inte som ett borgerligt parti eftersom det inte var något borgerligt parti.
Så Lars Thomsson har rätt i att partiet har en utmaning framför sig. Partiet byter i en nära framtid partiledare. Det blir mycket viktigt för framtiden.
Tyvärr har processen att byta partiledare hittills inte gått så bra. I enlighet med tidigare ledarbyten så har Centerpartiet en jämförelsevis öppen process, där man dessutom offentligt väljer på olika kandidater. Men de tre huvudkandidater som utsetts av valberedningen har alla stukats av olika typer av skandaler och avslöjanden. Daniel Bäckström har hållit låg profil sedan många ansåg att han gav fel och svävande svar på hbtq-frågor vid en utfrågning. Elisabeth Thand Ringquist har fläckats av den negativa kampanj som somliga av hennes sympatisörer drivit mot just Bäckström. Muharrem Demirok var från början den svagaste kandidaten och nu tyngs hans kandidatur dessutom av två misshandelsdomar som visserligen är gamla men som ändå är en belastning.
Som om inte detta vore nog finns det ett missnöje inom Centerpartiet med det sätt på vilket just dessa tre kandidater sorterades fram av valberedningen, medan andra ratades. Och den processen var verkligen inte öppen. När alla de tre officiellt sanktionerade kandidaterna dessutom snubblar på sina egna fötter så stärker det naturligtvis missnöjet.
Kommer Centerpartiet att hitta tillbaka till sin traditionella väljarbas? Det beror på om partiet väljer en ledare som fortsätter åt det håll som Annie Lööf var på väg. I så fall finns ingen botten.