När det militära försvaret byggs upp behöver resten av samhället följa efter. Därför är det bra att regeringen nu väcker nytt liv i civilplikten (DN 26/4), som enligt dåvarande tidsanda avskaffades år 2008 av alliansregeringen. Nu är världen annorlunda.
Även i händelse av krig behöver samhällsviktiga funktioner upprätthållas. Landet har fortfarande behov av sjukvård, inre säkerhet, brandförsvar och teknisk personal för att skydda kritisk infrastruktur. Civilplikten är på så sätt en viktig del av landets totala försvarsförmåga.
Förberedelser för en återaktiverad civilplikt för kommunal räddningstjänstpersonal presenterades i början mars av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Regeringen tillsätter nu en utredning för att få fler samhällsviktiga yrkesgrupper och samhällssektorer att omfattas (SVT 26/4). Exakt vilka det handlar om redovisas inte, men att döma av uttalandena från statsminister Ulf Kristersson (M) och ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), kan det handla om tusentals personer.
Det kommer emellertid förutsätta en stor utbildningsinsats. Det påpekas också i den rapport som MSB överlämnat till regeringen om räddningstjänstpersonalens civilplikt. Med en aktiverad civilplikt för den personal som finns i dag skulle bara 19 procent av det totala behovet inom den närmaste tioårsperioden täckas. Mycket av den kompetens som efterfrågas, som minröjning eller hantering av oexploderad ammunition, går långt utanför de civila arbetsuppgifterna och kräver år av förberedelser.
För att säkra kompetensen vill regeringen därför att fler ska kunna välja civilplikt som ett alternativ till ordinarie värnplikt, liknande den modell som fanns före civilpliktens avskaffande 2008. Den som dessförinnan inte gjorde värnplikt kunde då utbilda sig till kraftverksoperatör, ställverksoperatör eller kraftledningsoperatör. Talande nog pekar både utredningens uppdrag och Carl-Oskar Bohlin själv ut sådan kompetens som särskilt viktig. Även om fullständig återgång till den modellen inte skulle vara aktuell förutsätter modern hybridkrigföring att sådan försvarsförmåga finns.
Allt detta tyder på att regeringen dragit viktiga lärdomar av omvärldsläget. Den ryska krigföringen i Ukraina visar att ingen del av samhället går säker vid ett angrepp. För att kunna stå emot eventuella angrepp behöver alla delar av samhället mobiliseras. En utvidgning av civilplikten är ett naturligt steg för att så ska kunna ske. Den som inte vill eller kan bära vapen behöver göra andra insatser.
Men lika mycket som det är ett framsteg är det också ett slags tillbakagång till ett historiskt normaltillstånd. Avskaffandet av civilplikten 2008 får räknas till de många exempel på svensk naivitet som vi nu med rätta gör upp med.