Tidigare i veckan deklarerade landsbygdsministern Anna-Caren Sätherberg regeringens ambitioner att minska vargstammen rejält. Något som inte riktigt föll Gotlands Folkblads ledarsida på läppen. Ledarsidan menade att vi borde kunna leva med vad som ansågs vara ett litet antal vargar. Folk i varglänen håller nog inte med.
Det är givetvis ur ett gotländskt perspektiv positivt att ledarsidan på Gotlands Folkblad driver en linje som gör att ön till slut blir det enda stället i Sverige där det är möjligt att föda upp lamm. I alla fall beaktande vargproblematiken. Här finns ju istället vad vissa refererar till som flygande varg. Gotland har nämligen enligt länsstyrelsen världens tätaste bestånd av kungsörn. Det är alltså inte helt lätt här heller.
Att ministern ger uttryck för den politik Socialdemokraterna länge haft, men inte stått för då de delade Rosenbad med Miljöpartiet, är dock ingen stor sak. Det har länge funnits ett brett politiskt stöd för en minskad vargstam. 2013 bestämde riksdagen att minsta antalet vargar skulle ligga i spannet mellan 170 och 270. Siffrorna antogs för att ha marginal till de 100 vargar forskarna Naturvårdsverket anlitat kommit fram till behövdes för att klara EU:s direktiv om gynnsam bevarandestatus. Det är alltså detta beslut som gällt sedan dess.
Efter regeringsbytet 2014 gav förvisso regeringen, inte riksdagen, Naturvårdsverket i uppdrag att justera upp antalet lite, varför nivån då blev 300. Vi har idag över 400. Det demokratiskt fattade beslutet är dock alltjämt 170 till 270. Och det är häromkring partierna med några få undantag alltid legat. Centerpartiet verkar i första skedet för en minskning till 170, och sedan 150. Moderaterna och Kristdemokraterna har lovat att vargstammen ska ner till 170. Sverigedemokraterna vill se ett tak på 270. Socialdemokraterna har officiellt stått bakom riksdagens beslut om 170 till 270, men har i miljö- och jordbruksutskottet snarare arbetat för en ökning. Även Liberalerna siktar på 170 till 270. Med tanke på att det bara är Vänsterpartiet och Miljöpartiet som är emot, är ökad vargjakt snarast att betrakta som en demokratisk ickefråga.
Något som också visade sig när en riksdagsmajoritet bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet röstade igenom att minska vargstammen ner till 170 individer. Socialdemokraterna röstade då emot, men har nu kommit på bättre tankar. Mest troligt beroende på att de insett att aversionerna mot vargjakten inte är så stort som den lilla, men högljudda, skaran motståndare vill ge sken av. Då vi inte längre har en miljöpartistisk miljöminister som kan obstruera borde det inte finnas något som hindrar att låta folkviljan och vetenskapen styra förvaltningen av vargstammen, och snabbt tillse att denna minskas ner till de demokratiskt fattade 170 stycken.