Som nÄgra förhoppningsvis noterat sÄ Àr detta min första text pÄ sidan sedan i torsdags. Det beror pÄ att jag varit pÄ en resa till Berlin och östra Tyskland, tillsammans med ett antal andra skribenter, för att ta del av den tyska valrörelsen. FrÄn den resan har jag fÄtt med mig mÄnga intryck och tankar, som kommer att dyka upp hÀr i olika former. Men i dag, nÀr Sverige ytterligare lÀttar pÄ restriktionerna, sÄ Àr det de tyska coronarestriktionerna jag tÀnker pÄ. Och kanske mest pÄ det munskydd man stÀndigt mÄste ha till hands.
Coronarestriktionerna har lÀttats Àven i Tyskland, jÀmfört med hur de har varit. Restriktionerna Àr ocksÄ nÄgot olika i Tysklands olika delstater. Men tvÄnget att bÀra munskydd Àr omfattande och har en ibland nÄgot egendomlig praktik. Om du exempelvis Àr pÄ vÀg in i en restaurang sÄ ska du ha munskydd och du kan avkrÀvas intyg pÄ att du Àr vaccinerad eller har förvÀrvat immunitet pÄ annat sÀtt. NÀr du satt dig vid ditt bord kan du ta av munskyddet igen. Men om du behöver tvÀtta hÀnderna eller röra dig i lokalerna av annat skÀl sÄ Àr det munskydd pÄ igen.
PÄ stan kan du gÄ utan munskydd, Àven om somliga vÀljer att anvÀnda det ÀndÄ. Men nÀr vi skulle försöka ta oss fram genom Berlins stadskÀrna med Berlins maratonlopp pÄgick, vilket sannerligen inte var lÀtt, sÄ tvingades vi visa vaccinationsintyg och bÀra munskydd för att ta oss in i och passera ett inhÀgnat omrÄde. Men trÀngseln var ju större utanför Àn i det inhÀgnade omrÄdet.
NĂ€r ska dessa restriktioner lĂ€ttas, nu nĂ€r pandemin fortfarande pĂ„gĂ„r? Sverige tar i dag bort deltagartaket för olika typer av sammankomster i hyrd lokal. Det gĂ€ller Ă€ven konserter och sĂ€llskapsstorlek pĂ„ serveringsstĂ€llen. Och rekommendationen att arbeta hemma tas bort, Ă€ven om de som har symptom ska stanna hemma. Ăr detta fel?
Jag tycker inte det. NÄgon gÄng mÄste samhÀllslivet normaliseras. UngefÀr 70 procent av befolkningen har fÄtt minst en dos vaccin. Drygt 63 procent kallas för fÀrdigvaccinerade, men kan naturligtvis komma i frÄga för en tredje dos. Under dessa omstÀndigheter tycker jag att det Àr rÀtt och rimligt att lÀtta pÄ restriktionerna, Àven om man naturligtvis mÄste vara vaksam pÄ hur smittlÀget utvecklas och upprÀtthÄlla en beredskap att pÄ nytt vidta relevanta ÄtgÀrder.
Ăven restriktionerna har hĂ€lsoeffekter, för en social varelse som mĂ€nniskan. Ăven restriktionerna har ett mĂ€nskligt pris och pĂ„verkar samhĂ€llet. Restriktionernas positiva hĂ€lsoeffekter mĂ„ste vĂ€gas mot de negativa konsekvenserna och nu Ă€r det dags att Ă„tererövra nĂ„gra bitar av livet som vi tillfĂ€lligt förlorat.