(Det här är en ledare från Gotlands Folkblad. Ledarsidan oberoende socialdemokratisk.)
Frågan som senaste tiden dominerat den politiska debatten på sidan om coronan gäller den eventuella inblandningen som lobbyister påstås ha haft på Liberalernas ordförandeval 2019. Partiet skulle då välja en ny partiordförande efter avgående Jan Björklund. Ett val som uppstickaren Nyamko Sabuni vann före Erik Ullenhag som av många setts som Björklunds kronprins. Svenska Dagbladet, SvD, har i en artikel påstått att Sabuni fick draghjälp, inför ordförandevalet av ett lobbyföretag. Firman jobbar med att saluföra svenska företag vilka vill ha sina idéer förverkligade. SvD avslöjar också att Sabuni nu driver frågor politiskt som firmans kunder vill få uppmärksammade. Som exempel nämns den elektrifieringskommission som finns inskriven i Januariavtalet och att den idén ursprungligen kommer från firman som påstås ha stött Sabunis kampanj inför ordförandevalet.
Men SvD avslöjar inte bara lobbyisters påverkan på Liberalernas val av ordförande. Dagens Nyheters politiska kommentator Ewa Stenberg beskriver SvD avslöjande så här: ”SvD:s källor ger bilden av att lobbyister varit aktiva både för att hjälpa Nyamko Sabuni fram till partiledarposten och för att göra Ulf Kristersson till statsminister.” Det avslöjandet som nu rullas upp visar på en rätt stor inblandning av starka ekonomiska intressen på svensk politik.
Jag har också svårt att glömma snabbmatsrestaurangernas inblandning i valrörelser där sänkt matmoms och sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar debatterats. Reformer som speciellt snabbmatsrestauranger tjänade extremt mycket på.
Debatten om lobbyisternas dolda påverkan på svensk politik öppnar upp för många frågor kring politiker och privata intressen.
Transparensen är minimal då det i lag saknas möjligheter att kräva av politiker och partier att papperna läggs på bordet. Samtidigt bygger lobbyfirmornas affärsidé på att inte avslöja sina kunder. Problemet med avsaknad transparens är inte heller nytt och den internationella antikorruptionsorganisationen Transparency International har under många år kritiserat Sverige för slutenheten och risken för att det förekommer korruption.
Nu, med SvD:s avslöjande i färskt minne, måste frågan upp i riksdagen och en lag som löser problemet med den obefintliga insynen måste klubbas igenom innan nästa valrörelse drar igång.
Från borgerligt håll är det rätt tyst om själva problemet. I alla fall fram till artiklarna om Sabuni. Däremot skrivs det årligen spaltmeter på borgerliga ledarsidor om LO och Socialdemokraternas helt öppna samarbete. Visst det är öppet och alla har full insyn i samarbetet, men borde inte den andra sidan också granskas. Den helt dolda sidan.
För det finns väl ingen som uppriktigt tror att borgerliga partier inte samarbetar med intresseorganisationer som ligger dem nära. Exempelvis är kopplingarna mellan olika arbetsgivarorganisationer och borgerliga partier rätt tydliga. Förra centerledaren Maud Olofsson är sedan 2012 ordförande i Visita. Förre centerpolitikern och ministern Anna Karin Hatt var VD för Almega 2015 – 2019 och är numera VD och koncernchef för LRF. Även här på Gotland finns kopplingar mellan borgerliga politiker och företagarorganisationer. Anders Thomasson (C), före detta regionchef för Sv Näringsliv, sitter i fullmäktige och miljö- och byggnämnden och är ersättare till regionstyrelsen. Men även regionrådet Andreas Unger (M) har haft uppdrag på hög nivå då han är före detta ordförande för Företagarna på Gotland.
Vem vet vilka resultat dessa kopplingar mellan näringslivet och borgerliga politiker har på den förda politiken? Och så länge allt kan försiggå i det dolda lär vi heller aldrig få reda på det. Då är det mycket lättare att kritisera LO och Socialdemokraterna som öppet redovisar sitt samarbete.