I min ledare den 28/11 beskrev jag hur jag uppfattar det nya ledarskapet, som det borgerliga politiska minoritetsstyret infört i regionen. Man kan sammanfatta det med att jag inte är imponerad av det jag sett hittills. Men som jag också försökte beskriva är ledarskapet för en stor politiskt styrd organisation mycket svårt. Det tar tid att få fram det man tänkt sig från regiondirektören genom alla chefsled och vidare till varje enskild medarbetare. Nya chefer, nya medarbetare och nya avdelningar kräver också ständiga uppdateringar.
Här på Gotland har den politiska majoriteten skiftat vid varje val sen 1994, förutom valet 2014 då de rödgröna partierna fick fortsatt förtroende. De ständiga skiftningarna av det politiska styret gör det svårt för de olika partierna att sätta någon större prägel på det ledarskap man vill se inom regionen. Alla försöker givetvis göra sina avtryck, men det blir sällan mer än lite förändringar på ytan. Förvaltningsledningen tar arbetet på allvar, men förankringsprocessen tar lång tid. Jag tror också det finns en viss skepticism till politikers ”nya grepp” ute i organisationen. Regionanställda har blivit härdade och insett att de förändringar som en nyvald politisk ledning vill genomföra med stor sannolikhet ändras efter nästa val.
Det vi ser i dag är också hur de chefer som har närmast samarbete med den politiska ledningen tydligt förändrat sitt arbetssätt, vilket tyder på osäkerhet. Nu är det ett extremt fokus på ekonomin. Men det är förståelig efter den chockartade starten på det nya ledarskapet där hälso- och sjukvårdsdirektören fick sparken efter år av underskott i verksamheten.
En annan orsak till att stora politiska organisationer är svårledda är den ständiga gränsdragningen mellan den politiska ledningen och tjänsteorganisationen. Är det regionstyrelsens ordförande eller regiondirektören som har ansvaret och i så fall för vad? Svaret är bägge. Politiken ska ge ramarna och tjänsteorganisationen arbeta utifrån de givna ramarna. Men politiker vill se snabba resultat. De väljer istället att petar i saker de inte borde peta i, samtidigt som det långsiktiga arbetet glöms bort och de strukturella problemen kvarstår.
Jag tror att de politiska partierna i grunden är överens om vilket sorts ledarskap som ska genomsyra regionens alla verksamheter. Problemet är att partierna inte diskuterat igenom detta tillsammans och hittat en gemensam hållning. Detta måste politikerna ta tag i annars fortsätter vi ha en region utan det starka och tydliga ledarskap det kunde ha varit.
Förtydligande: I gårdagens ledare jämförde jag SCB:s nya siffror om partisympatier med valresultatet 2018 vilket inte får samma dramatiska genomslag för exempelvis KD, som en jämförelse med SCB:s siffror från maj i år.