Förmodligen det senare, men det spelar ingen roll. Saknar du testamente kan ditt arv komma att förvaltas åt dig av Allmänna arvsfonden.
År 2021 uppgick Allmänna arvsfondens nettokapital till 13 miljarder kronor. Av dessa delas det årligen ut hundratals miljoner kronor i stöd till olika typer av projekt vid ideella organisationer. Riksrevisionen ska nu granska om pengarna fördelas effektivt, och huruvida de verksamheter som får pengarna uppfyller kraven. Tyvärr tyder mycket på motsatsen.
Bakgrunden är tidigare rapporter om att pengar som var ämnade för bland annat integrations- och jämställdhetsprojekt finansierat motsatta syften, till och med antidemokratiska sådana, vilket stod klart redan 2017. 2020 avslöjade SVT att Allmänna arvsfonden inte bara stöttat en kontroversiell somalisk kulturförening ekonomiskt, utan även förklarat hur föreningen skulle besvara frågor för att få behålla pengarna. Med tanke på var arvsfondens pengar kommer ifrån är det mycket allvarligt.
Pengarna som Allmänna arvsfonden förvaltar kommer från dödsbon efter avlidna personer som – i lagens mening – saknar arvingar. Fonden drar årligen in runt 800-900 miljoner kronor. Utöver det tillkommer även tämligen morbida medel om 100 miljoner i form av tandguld från krematorier. Det är alltså andra människors livsarv, och bokstavligen bitar av människors liv, som fonden förvanskar när pengarna inte går till det de är avsedda för. I grunden kan man ifrågasätta om arven verkligen hör hemma hos Allmänna arvsfonden, i stället för hos de avlidnas anhöriga som faktiskt kan finnas i bakgrunden, men som i dag – av historiska skäl – inte har arvsrätt.
Anledningen till att Allmänna arvsfondens finns går tillbaka till 1928 då riksdagen avskaffade arvsrätten för kusiner, varefter fonden bildades. Enligt propositionen ansågs den omedelbara familjens ställning ha stärkts på bekostnad av släktens, varför endast de mest närstående skulle betraktas som legitima arvingar. Kusinband ansågs både för svaga och för många för att arvet inte skulle splittras upp i för små delar. Till saken hör att man vid den här tiden skäl hade svårt att spåra upp avlägsna släktingar över landet, utan möjlighet att meddela sig och upprätthålla kontakter. I dag är situationen annorlunda. De geografiska och kommunikativa hinder som fanns vid tiden för avskaffandet 1928 är uppenbart inte längre desamma. Argumenten för kusinarvsrättens icke-vara finns helt enkelt inte längre.
Kusiner kan ha mycket starka band till varandra, långt starkare än vad någon ideell förening kan ersätta. Oavsett Riksrevisionens granskning av Allmänna arvsfondens verksamhet finns det alltså all anledning att göra ett större juridiskt omtag kring kusinarvsrätten.