Efter en lång valrörelse påbörjades nu den nya mandatperioden och det nya riksdagsåret, med riksmötets öppnande. På inbjudan av den omvalde talmannen, Andreas Norlén, förklarade kungen riksmötet för öppnat.
Detta firande av vår demokrati var ett välkommet avbrott från den hetsiga stämningen om har kantat valrörelsen och dess efterspel. Under en dag kunde våra folkvalda politiker lägga käbbel och gnäll åt sidan för att delta i en ceremoni som inleder en antagligen stökig mandatperiod.
Måndagens talmansval illustrerade med all önskvärd tydlighet hur denna mandatperiod kommer att gå. Det hela började med ett försök från alla inblandade att framstå som konstruktiva och samarbetsvilliga genom ett enhälligt val av Andreas Norlén till talman. Sedan löpte det hela på i samma anda som förra mandatperioden.
Högermajoriteten, lag Kristersson, eller vad de nu ska kallas, misslyckades med att få majoritet för sitt förslag till andre vice talman. Inte den bästa av starter för ett block som lagt fyra år på att klaga över en ”historiskt svag regering”. Händelserna under måndagen ger i alla fall en bra övning att försöka utröna vilka liberalpartistiska riksdagsledamöter som har röstat emot partipiskan.
Den något kaotiska eftermiddagen med misslyckade talmansomröstningar avlöstes som sagt av ett gemensamt firande av riksmötets öppnande. Alltihopa känns så klart väldigt högtidligt och som nämnt ovan så är det ett utmärkt sätt att högtidlighålla vår demokrati och riksdagens viktiga arbete.
Men hur högtidligt är det egentligen?
Termen och ceremonin ”riksdagens högtidliga öppnande” är något som härstammar från 1617, men antagligen tidigare än så och fortsatte vara en viktig statsceremoni fram tills 1975. Det var i samband med 1974 års regeringsform som kungen i stället fick komma till riksdagen (på inbjudan av talmannen) i stället för att riksdagen fick komma till slottet för att höra kungen förklara riksdagen öppen.
Konstitutionellt var detta en viktig symbolisk förändring, det tydliggjorde att den folkvalda församlingen makt står över kungen. Förändringen symboliserar att ”all offentlig makt utgår från folket” och inte att ”Konungen äger att allena styra riket” som det hette i 1809 års regeringsform. Därför är inte riksmötets öppnande och riksdagens högtidlig öppnande två utbytbara termer. Det är två helt olika ceremonier och skillnaden är viktig. Trots denna viktiga skillnad kommer det varje år exempel på politiker och journalister som kallar riksmötets öppnande för just riksdagens högtidliga öppnande.
I år lyckades inte ens SVT Forum att använda den korrekta benämningen. En snabb sökning i mediearkiven visar att tidningar från Vetlanda-Posten till Aftonbladet använder den gamla benämningen. På sociala medier vimlar det av politiker som också uppenbarligen inte vet eller bryr sig om skillnaden. Till och med utrikesministern skriver på Twitter ”riksdagens högtidliga öppnande”. Utrikesministerns tweet kom till och med efter att kungen i sitt tal påpekade att det numera heter riksmötets öppnande.
Visst det är egentligen en petitess hur vi benämner riksmötets öppnande och vi vill så klart att det ska vara högtidligt, vi vill ha dessa traditioner, vi firar trots allt vår demokrati. Samtidigt så är det precis för att vi firar av demokratin som gör det viktigt. Övergången till den nuvarande ceremonin är en symbol för att Sverige är en fullvärdig demokrati, att kungen inte längre har ensamrätt att styra Sverige.