På måndagen presenterade Försvarsberedningen sin säkerhetspolitiska rapport som ska ligga till grund för nästa års försvarsbeslut. Det är den första säkerhetspolitiska rapporten sedan Sverige ansökte om medlemskap i Nato och dess titel är Allvarstid.
Det är lätt att lura sig till att tro att det säkerhetspolitiska hotet mot Sverige skulle ha minskat eller till och med försvunnit när Ryssland nu lider nederlag på marken i Ukraina. Men i Allvarstid lyfter Försvarsberedningen blicken och pekar på de längre linjerna i utvecklingen.
Rapporten konstaterar att det sedan andra världskrigets slut har funnits ett internationellt samarbete för att skapa en regelstyrd internationell politik för samarbete och fred mellan länder. Men att den idén just nu utmanas av två stormakter. Ryssland och Kina vill se en värld som bygger på den starkes rätt.
Det är alltså inte bara i Ukraina som det råder ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge utan även i Fjärran Östern.
Vad gäller kriget i Ukraina befarar Försvarsberedningen att det kan bli långt och att det kan eskalera, vilket skulle kunna innebära att fler stater dras in. Även om Ryssland lidit lokala nederlag har landet fortfarande kvar en stor och snabbt rustande krigsmakt, av vilken stora delar ännu inte påverkats av kriget mot Ukraina. Dit hör flyg och marinstridskrafter i Östersjön.
Den sammantagna risken att Sverige utsätts för militära angrepp har därför ökat. Ryssland har genom sitt agerande mot grannländerna i Öst- och Centraleuropa visat att man sänkt ribban för användande av militärt våld.
Natomedlemskapet innebär en ökad säkerhet för Sverige eftersom vi nu omfattas av den västliga alliansens avskräckningsförmåga. Men det ställer också ökade krav på Sverige att bidra militärt till grannländernas försvarsförmåga. Bland annat förväntas vi kunna sätta in minst motsvarande en armébrigad i Finland, Danmark, Norge eller de tre baltiska staterna. Eller som Kristdemokraternas försvarspolitiske talesperson Mikael Oskarsson uttryckte det på presskonferensen: ”Sveriges försvarslinjer går återigen på Karelen och vid Narva”.
De nya förväntningarna kräver tillväxt – inte minst på armésidan. Det intressanta blir därför att se i vilken mån riksdagen i är beredd att släppa till de resurser som Försvarsberedningen i praktiken ropar efter. Försvarsbeslutet 2024 kommer att tas i lågkonjunktur.
Ett positivt tecken är att Försvarsberedningen är ovanligt enig. Två partier – Miljöpartiet med sin pacifism och Vänsterpartiet med sin historia – har visserligen anmält avvikande åsikt i skrivningarna om Nato. Men samtliga åtta riksdagspartierna står bakom analysen av det alltmer spända omvärldsläget. Vi lever sannerligen i en allvarstid.